Jag har svårt att föreställa mig att någon skulle vara obekant med handlingen, även om sagan finns i ett antal varianter. Men det är som vanligt den elaka styvmodern med sin förtrollade spegel som blir fråntagen sin titel som vackrast i landet. Eller är det titeln Mrs Universum hon gör anspråk på att inneha? Strunt samma.
Väldigt, väldigt fokuserad på sin skönhet verkar hon hur som helst vara. Nu är det ju Karin Paulin Ek som skrider in på scenen, så svart och elak i rollen som styvmodern att jag som vuxen man faller för henne. Rollen är som klippt och skuren för Norrbottensteaterns egen sångfågel, så fulländad och trovärdig när hon sedermera skickar iväg jägaren för att - utan omskrivningar - avrätta Snövit som mognat och ofrivilligt övertagit skönhetstronen.
"Spegel, spegel på väggen där..."
Den bekanta intrigen rullar på. Snövit överlever, dock inte jägaren i denna version. Men hon den sköna hamnar hos ett gäng spralliga gruvarbetare som bor i skogen.
Bara genom att se bilder från föreställningen anar man att kostymerna, gjorda av Ina Andersson, är någonting alldeles extra - inte minst styvmoderns svarta klänning. Men jag inser direkt efter premiären att jag egentligen skulle kunna göra en lång lista över samtliga medverkande och formulera separata hyllningar. Snövit, dvärgarna, prinsen, jägaren, koreografen, orkestern, scenografen...och inte minst Tomas Orup Eriksson och Håkan Bjerking kan alla känna stolthet då det här är det mest helgjutna jag sett i musikalväg.
Kruxet med musikalen som form är ju att den lätt kan bli som en seg råtta om musikinslagen kommer som separata bölder på handlingen, att allt stannar upp (för att typ Fred Astaire ska sjunga och steppa en stund - jag gäspar). Konsten - som man lyckats med här - är däremot att låta musiken bära handlingen framåt och bidra med uttryck och känslor. Här tycker jag bäst om dvärgarnas entré och dansnummer, samt prinsens kärlekssång till Snövit. Den sistnämnda känns som om den skulle kunna bli en hit, kanske i stil med Gabriellas sång från Kay Pollaks Så som i himmelen.
Även styvmammans Spegel, spegel... har hitpotential, liksom Snövits Ta mig med. Om musiken kan man säga att Orups stil och klanger känns igen, men att det märks att han samtidigt lånat rytmer och teman från olika musikaliska flanker. Det är ingenting som stör. Ett plus i kanten är att flertalet sångnummer inte bara är medryckande utan även föredömligt korta. Därför hålls drivet uppe hela tiden.
Nu lever vi ju i turbofeminismens tidevarv, och vän av ordningen kan ju ha lite förbehåll gentemot grundstoryn. Lättlurade prinsessor göra sig icke besvär i nutiden, kanske någon tycker. Och vansinnigt lättlurad är hon också i denna version, vit som snö i sinnet med ett hår svart som ebenholts.
Det förefaller som om det kommer en ögonblinkning från scenen här. För prinsessan tröttnar nämligen ganska snart på att städa efter dvärgarna och börjar protestera. Hon tar ingen hänsyn till att de - förutom att ha räddat henne till livet ett flertal gånger - dessutom sliter i en gruva hela dagarna. Nej, hon vill ändå slippa hushållsgörat.
"Okej", säger dvärgen Tvär till slut. "Jag får väl laga maten då."
För Snövit måste ju får tid över till att fila naglarna och ta igen sig efter alla förgiftade äpplen hon så godtroget satt i sig...eller hur man nu ska tolka det. "Jag kan ta hand om mig själv", säger Snövit kaxigt. Men publiken bara skrattar.
Jag nämner detta för att jag med så sjuk glädje lyckas tolka en undertext av antifeminism - eller i vart fall ett avklädande av förtäckt feminism som egentligen borde stavas "ren och skär bortskämdhet".
Men vi gillar Snövit ändå och önskar henne lycka till med prinsen och kärleken. Bara hon inte går i skönhetsfällan och slutar som styvmodern på äldre dar.
Åldersgränsen är satt till sju år. En gräns jag tror man ska försöka respektera som besökare då det för de yngre kan bli en lite för lång föreställning att följa koncentrerat.
Världspremiären hölls alltså på Norrbottensteatern i lördags. Den här musikalen kommer vi att höra talas om framöver, det är jag övertygad om.
Hoppas att just den här föreställningen kan spelas även utanför Norrbotten. Annars skulle jag tippa att den inom kort sätts upp både här och var, även utanför Sverige.