Lars-Erik Larssons tonsättning av Hjalmar Gullbergs dikt Förklädd Gud är verkligen en tvättäkta svensk klassiker. Lika ofta spelad som den är älskad. Folklig i ordets rätta och bästa bemärkelse.
Den är den avslutande kronan på verket på den konsert som gavs i Luleå Domkyrka under lördagseftermiddagen. Inleder gjorde Luleå Domkyrkas Vokalensemble med fyra nordiska vårvisor acapella som är ren och skär njutning bara de. Kören är samsjungen som bara den och exempelvis med Edvard Griegs Våren var det längesedan som den lät så här ljuvlig. Monica Wasberg visar ännu en gång vilken skicklig kördirigent hon är.
Att det pågår en kraftfull vårvind utanför kunde nog inte domkyrkoorganist Markus Wargh veta när han passande nog valde Vårvindar friska som temat för sin orgelimprovisation. Som alltid är hans improvisationskonst med orgelpiporna en hissnande resa där han tar ett till synes enkelt tema och vänder ut och in på det. Den långa dova sluttonen var rentav magisk.
Sedan går kören upp på orgelläktaren och förenas med Markus Wargh bakom orgeln och solisterna Carina Stenberg och Erik Stålberg. Kvar framme på scenen står enbart recitatören Börje Ekström. Hemma i skivhyllan finns en favoritinspelning av Förklädd Gud med Jan Malmsjö som recitatören. Men han har en given konkurrent i Börje som med sin varma, lyriska och klara stämma omfamnar Gullbergs text på det mest naturliga vis. Det låter så självklart utan att för den sakens skull bli teatralsikt eller pretentiöst vilket lätt är en fara i sådana här sammanhang.
Markus Wargh demonstrerar i den instrumentala inledningen hur en orgel med lätthet kan ersätta en hel orkester. Johannes Landgrens orgelversion är magnifik rakt igenom. Till det bidrar det fina samspelet mellan kör, solister, organist och recitatör. Guden må vara förklädd men detta känslosamma framförande är alltigenom äkta, till 100 procent.