"Jag har rötter och begĂ€r. PĂ„ samma gĂ„ng. En evig sĂ„ng." I en svensk version av den peruanska folkvisan "El cĂłndor pasa" pĂ„ Samantha Ohlanders debutalbum "Landsbygdsupproret" kretsar texten kring en kĂ€nsla av att bĂ„de lĂ€ngta hem och bort â pĂ„ en och samma gĂ„ng.
SjĂ€lv har Samantha Ohlanders sina rötter i JĂ€rvsö i HĂ€lsingland och det var ocksĂ„ hit hon Ă„tervĂ€nde efter nĂ„gra Ă„rs musikstudier pĂ„ andra orter. Nu bor hon tillsammans med sin sambo i en tidigare folkskola, dĂ€r ett par höns och en aktiv tupp huserar i trĂ€dgĂ„rden â och berĂ€ttar över en kopp kaffe i en strĂ„lande sommarsol att texten i "El cĂłndor pasa" handlar om det motsĂ€gelsefulla i att vara mĂ€nniska.
ââAtt det Ă€r bĂ„de och hela tiden â sĂ„ kan jag kĂ€nna inför platser som denna. För det finns otroligt mycket som jag Ă€lskar och vĂ€rnar om hĂ€r, samtidigt som jag kan bli galen över hur det ser ut rent strukturellt pĂ„ den hĂ€r typen av platser.
"Kul att vrida pÄ perspektivet"
"Landsbygdsupproret" slĂ€pptes i slutet av mars och i samma veva hade ocksĂ„ en musikförestĂ€llning med samma namn premiĂ€r. FörestĂ€llningen, som i programbladet beskrivs som "upphottad lokalpolitik, paketerad som folkmusikshow", har under vĂ„ren spelats pĂ„ olika platser i GĂ€vleborgs lĂ€n â men inte i centralorterna, utan pĂ„ bygdegĂ„rdar och samlingslokaler i byarna utanför. Vilket ocksĂ„ har varit ett medvetet val, enligt Samantha Ohlanders.
ââVi som bor i periferin Ă€r sĂ„ vana vid att behöva ta oss till centrum för att konsumera kultur, sĂ„ det kĂ€ndes kul att vrida pĂ„ perspektivet. Nu gör vi istĂ€llet nĂ„got som riktar sig till de platser som nĂ€stan aldrig fĂ„r nĂ„got som Ă€r riktat till just dem, berĂ€ttar hon.
Men "Landsbygdsupproret" Ă€r mer Ă€n ett album och en musikförestĂ€llning. Samantha Ohlanders beskriver initiativet som en rörelse som utmanar den urbana normen â och ett försök att omdefiniera sjĂ€lva begreppet "uppror".
ââEtt uppror behöver inte vara nĂ„got hĂ„rt och revolutionĂ€rt. Att strĂ€va mot en utopi kan ocksĂ„ vara ett slags uppror, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
ââMitt eget uppror kan vara att jag bor hĂ€r. Som musiker hade det kanske varit mer ekonomiskt smart att bo i en stad med kontakter och spelstĂ€llen runt hörnet - men det har inte varit ett alternativ för mig.
"Behöver fÄ vara lite arg"
34 procent av landets befolkning bor pÄ landsbygden, enligt Jordbruksverkets statistik, och frÄgan kring klyftan mellan land och stad har ocksÄ intagit en alltmer central position pÄ de svenska politikernas agendor inför höstens riksdagsval. Att Àmnet ocksÄ kan provocera blev tydligt i vÄras, dÄ skribenten Hanne Kjöller i en debattartikel i DN gick i svaromÄl mot "Landsbygdsupproret" och bland annat skrev att det Àr fritt fram att flytta frÄn landsbygden om man inte trivs dÀr.
SjĂ€lv suckar Samantha Ohlanders lĂ€tt nĂ€r debatten kommer pĂ„ tal och sĂ€ger att syftet med initiativet â det tillspetsade namnet till trots â aldrig har varit att vidga klyftan mellan stad och landsbygd.
ââEgentligen tycker jag att skillnaden mellan att bo i en stad och pĂ„ landsbygden Ă€r mindre Ă€n den har varit pĂ„ lĂ€nge, men det finns Ă€ndĂ„ olikheter mellan att bo i Stockholm och pĂ„ en plats som den hĂ€r, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
ââOch man behöver fĂ„ vara arg pĂ„ strukturer som missgynnar platser utanför centrum. Men man behöver ocksĂ„ komma vidare för att kunna ha ett samtal om en hĂ„llbar framtid, dĂ€r alla kĂ€nner sig inkluderade. För nĂ€r man bygger vindkraftsparker och dĂ€mmer upp Ă€lvar sĂ„ sker det pĂ„ platser utanför centrum. DĂ„ mĂ„ste vi se till att de som bor dĂ€r ocksĂ„ Ă€r med pĂ„ bĂ„ten â annars bĂ€ddar det för enorma konflikter.
Syjuntor blev bollplank
Den inkluderande aspekten av "Landsbygdsupproret" omsattes ocksÄ i praktiken inför uppsÀttningen. PÄ uppmaning av förestÀllningens kostymör samlades folk över hela landet till digitala syjuntor via Zoom, dÀr de med hjÀlp av nÄl, trÄd och en bit tyll uttryckte sina egna drömmar om hembygden i broderier, som sedan sammanfogades till en "utopiklÀnning", som Samantha Ohlanders bÀr i förestÀllningen.
ââUnder broderijuntorna kunde jag ocksĂ„ spela nĂ„gon lĂ„t eller lĂ€sa en bit ur manus och be folk att beskriva platserna dĂ€r de bodde. PĂ„ sĂ„ vis blev de ocksĂ„ till viktiga bollplank i manusarbetet, berĂ€ttar Samantha Ohlanders och fortsĂ€tter:
ââVi var ett spretigt gĂ€ng som gjorde olika saker som blev till en enhet. SĂ„ man kan sĂ€ga att broderiet blev till en metafor för hur man kan bygga ett samhĂ€lle.
"MÄste vÄga hoppas"
I den gamla upprustade skolbyggnaden i JÀrvsö hÀnger gitarrerna pÄ rad i det rum som tidigare var lektionssal.
HĂ€r stĂ„r ocksĂ„ en gammal skolorgel och runt de stora fönstren ringlar gröna vĂ€xter av imponerande storlek â och det Ă€r ocksĂ„ hĂ€r som stora delar av albumet "Landsbygdsupproret" har spelats in.
I höst Ă€r det dags för musikförestĂ€llningen att Ă„terigen ge sig ut pĂ„ de svenska landsvĂ€garna â och pĂ„ frĂ„gan hur framtiden för landsbygden ser ut Ă€r Samantha Ohlanders positiv.
ââDen ser ljus ut â om vi ser till att skapa ett samtal dĂ€r alla kĂ€nner sig inkluderade. För alla mĂ„ste fĂ„ vĂ„ga hoppas pĂ„ en framtid â och ocksĂ„ tillĂ„ta sig att drömma om hur den kan se ut, sĂ€ger hon.