Undertecknad möter Umeåmusikern efter hans soundcheck på O´Learys i Luleå, timmarna innan han ska agera dragplåster på nattklubbspremiären.
Är det som att se dig själv i spegeln?
– Nästan (skratt). Ja, typ.
Senaste halvåret har folk känt igen mig som dig.
– Är inte det jobbigt att få den jämförelsen? Du har ju mycket skönare stil än vad jag har, du ser ju mer autentisk ut i långt hår och musch. Nidbilden är väl att man ska ha lite mer jeans på sig.
Du borde också bli igenkänd en del?
– Ja, det börjar bli så. Det senaste halvåret har det hänt något, jag har släppt musik och det har blivit konstigt – folk känner igen mig. Jag var inte beredd på det, säger Fricky, eller Erik Friman som han egentligen heter.
För tillfället ligger Fricky femma på albumlistan med "Aqua Aura" och efter lanseringen av EP:n har tillvaron vänts upp och ner för artisten.
– Det är kul på ett sätt, men också jobbigt. Det är sjukt, jag uppskattar det väldigt mycket men det är också väldigt ovant. Jag är inte så bekväm i den sitsen, att vara känd. Men jag har gjort mig själv den mödan eftersom jag har ett karaktäristiskt utseende. Om man har det, som du också (skratt), blir det lite weird. Ibland tänker jag att jag vill snagga mig.
Under fredagen var han tillbaka i Luleå, där han inledde sin livekarriär som soloartist för mindre än ett år sedan. Då han då uppträdde på Ebeneser hade endast två låtar sett dagens ljus och namnet Fricky var långt ifrån välkänt. Sedan dess har han spelat för flera tusen åskådare på både Brännbollsyran och Way out west och hans låtar har spelats miljontals gånger på Spotify.
– Det var den första livespelningen jag hade någonsin. Då hade jag inte mer tänk än att jag skulle lösa det tekniskt. Sedan har jag bara känt mig fram därifrån på konserterna, berättar han.
Lärde dig något av spelningen på Ebeneser?
– Ja, absolut. Jag lärde mig bland annat att tekniken strulade om man inte tänkte sig för. Det var första gången jag fick komma ut och spela för folk, det var första gången det stod ”Fricky” på affischerna och jag fick veta att det fanns folk som gillade musiken. Väldigt många som kom fram och sa att de hade lyssnat på låtarna och var peppade. Det var jävligt kul att få möta folk första gången.
I slutet av april fick Fricky uppmärksamhet då flickvännen och rapparen Nathalie "Cleo" Missaoui friade till honom på scenen under festivalen Mästerbotten. Vid årsskiftet väntar barnafödande för paret, men innan det finns en hel del kvar att göra – en 17 spelningar lång höstturné till exempel.
– Nu har jag spelat så länge med samma låtar, så på ett sätt undrar jag om folk orkar höra mera (skratt). Jag är lite stressad och vill göra ny musik innan. Men det känns kul att få chansen att fortsätta.
Klubbspelningen på O´Learys blir en bra uppvärmning, i trygg miljö.
– Jag har fem–sex låtar som jag kör, det blir en halvtimme intensivt klubbgig. Det är jävligt kul att få kötta igenom låtarna – och najs att få vara i Luleå och Norrland och göra det. Det är inte som att vara på en trendig klubb i Stockholm där man ska imponera på branschen.
Känns det som att vara hemma?
– Ja, ja. Det är najs att vara i Norrland. Men då hoppas jag att Norrland ställer sig upp och reppar också (skratt).