Med ögonen kalibrerade efter solen i Norrköping känns mörkret ogenomträngligt inne på Arbis. I dunklet jobbar halva Den Svenska Björnstammen med repetitioner och tekniska finjusteringar inför kommande turnén. Någon är lite orolig för om alla lösningar i punkig gör-det-själv-anda ska hålla.
– Vi tänjer på konsertformatet och gör sådant som vi inte har gjort förut, berättar Ambjörn Göransson.
Framför scenen hänger en så kallad ”frontdrop”, en duk för videoprojektioner. Under vårt besök flimrar dova skogar, djur och mönster förbi. Bland annat visas filmsekvenser från Ambjörns ofullbordade filmprojektet ”Hål där vi går” från tiden på filmhögskolan i Göteborg.
– Det är spännande med videodekor för vi kan färdas till platser som vi kan stå och spela i, säger Dan Brännvall.
– Man ser också på platserna med en annan blick. Vanliga platser blir upphöjda på något sätt, tycker Klas Isaksson.
Turnén smäller i gång på Katalin i Uppsala under fredagen och dagen efter spelar de på Stuk i Luleå.
– Vi har nog aldrig varit på en turnésväng med en så hög andel konserter. På senare tid har vi haft det lite kämpigare på nattklubb för att göra riktigt bra spelningar, säger Åke Olofsson.
– Det är så mycket annat än musik i fokus där. Det är ju svårare att dra ner tempo och köra en fin melodi där, förtydligar Ambjörn.
– När vi började sa vi att vi inte skulle göra en lugn låt. Nu anpassar vi förutsättningarna i stället, inflikar Klas Isaksson.
Kanske är dags för sittande publik?
– Ja, vi har gjort det i något mindre sammanhang. Alla låtar som är bra på klubb blir skitjobbiga att spela med sittande publik. Men det här är ett steg i den riktningen, säger Åke.
– Eller varför inte liggande publik? Tänk vad mysigt med projektioner i taket, säger Klas.
Klas och de andra söker sig vidare genom att vara öppna för andra konstformer, en tanke är att börja med film i stället för musik när man gör en musikvideo. Dessutom släpper kollektivet in andra artister i skapandeprocessen. Tidigare har man jobbat med exempelvis Maj Monet och 047. I september kom singeln ”Förlorare utan chans”, ett resultat av det nya samarbetet med Thomas Stenström, som uppträdde på Stuk förra månaden.
– Det känns så belönande att samarbeta med andra. Det är jättekul och man får ny energi. Vi har varit ganska isolerade som grupp, då är det viktigt att öppna dörren ibland, säger Åke och hoppas att det blir fler samarbeten på nya skivan.
En del undrar nog om Thomas dyker upp på scenen?
– Ja, ibland. Det blir vid väl valda tillfällen. Han turnerar samtidigt, så det är inte helt lätt att synka. Man vet aldrig innan spelningen hur det blir.
Björnstammens förhoppning är att nästa album (fortfarande utan titel) ska släppas innan nästa sommar.
– Tidigare har vi stressat fram album inför spelningar och haft parallella processer. Det kan ha varit bra för albumen, som fått större fokus, men sämre för repen och stressnivåerna. Nu pausar vi arbetet med skivan för att repa och göra scenshow, säger Åke.
Var tycker ni själva att ni befinner er musikaliskt?
– Vi står med ett ben i något gammalt och ett i något nytt. Det känns i kroppen som någon förändring är på gång, säger Åke och skrattar lite.
– När vi samarbetar med andra utvecklas vi, men riktigt vilken effekt det har kan vara svårt att se på en gång. Man märker ofta det efteråt, tillägger Klas.