2009 var året och Movits hade precis breakat, tack vare sin medverkan i The Colbert Report. Några dagar senare låg de i en källare med tvivelaktigt wifi och noll fönster på ett hostel i New York. De hade just fått reda på att de låg etta på Itunes hiphoplista, före giganter som Eminem.
– Det låg bredvid Union Square, minns Johan Rensfeldt. Det var lite blöt heltäckningsmatta över det stället. Vi hade fått ett, typ, lyxhotell av produktionen, men vi valde att stanna några dagar extra, så vi tog in på det stället. Jävligt roliga kontraster …
Efter idogt turnerande har Movits hunnit spela i New York sju gånger på fem år, och i tisdags var det dags för det åttonde giget. Den här gången på Webster Hall, där de spelat en gång förut.
– Det var egentligen meningen att det skulle bli en midwest-grej. Chicago, Madison, och så vidare; men sen bokade vi in New York. Det är ju kul att vara här några dagar. Sen är det första gången vi har uppbackning med Petter (Olofsson) på bas och David (Fraenckel) på blås, här i USA.
’’Språkbarriären’’ mellan er och era utländska fans – vad är för- och nackdelarna?
Joakim: Uppenbara fördelar är ju om man tappar text.
Johan: Sen är det ju det att det blir svårt att bli spelad i radio, ifall det inte är engelska, eller spanska typ.
Att Movits turnerande i USA är ett framgångsrecept blir tydligt när jag tar del av kvällens konsert. De två senaste showerna jag sett med Movits – Musikens Makt och den slutsålda konserten på Kulturens Hus – var båda kantade av gästartister med ett lätt spretigt upplägg. Inget fel i gästartister – men efter kvällens spelning på Webster Hall får jag en känsla av att det är precis så här Movits ska avnjutas. På Webster Hall i New York, i The Marlin Room tillsammans med en skara amerikaner.
Johan ’’Jivin’’ Rensfeldts mellansnack är finurligt och rappt, och verkar tilltala publiken. Pedagogiskt förklarar han vad låtarna handlar om, och triggar samtidigt upp till dans.
– Jag tycker att det är roligare att ha mellansnack på engelska, att förklara vad låtarna handlar om, eller berätta något om Sverige.
Som när han ger en känga åt det bittra valresultatet som ägt rum, just innan de kickar igång ”Woodstock”.
Vad lyssnar ni själva på för musik med otydbara texter?
– Jag har lyssnat mycket på fransk hiphop, också isländsk musik, berättar Joakim.
Anders flikar in:
– Jag kan tycka att det är jävligt befriande att lyssna på musik jag inte förstår, då går man på något helt annat, det är andra sinnen som tar vid.
– Men senaste är nog pre-revolutions-psykedelia från Iran, det är så SJUKT inspirerande, berättar Johan och spelar upp en snutt på sin mobil av den persiska musikern Kourosh.
In och lyssna med er nu, för det ÄR sjukt bra.