BĂ€ttre Ă€n julafton, men inte i nĂ€rheten av sonens födelse â sĂ„ beskriver Daniel Norgren kĂ€nslan av att till slut fĂ„ slĂ€ppa album. Den kommande âWooh dangâ blir hans Ă„ttonde i ordningen och han beskriver albumet som vĂ€ldigt extrovert.
ââDen Ă€r lite som att öppna ett fönster nĂ€r det Ă€r vĂ„r, och sĂ„ fĂ„r du in lite vĂ€rme och fĂ„gelkvitter i stĂ€llet för att stĂ€nga in dig och lĂ€sa en bok. Jag förestĂ€ller mig den som en vildvuxen trĂ€dgĂ„rd, sĂ€ger Daniel Norgren.
Han Ă€r bosatt pĂ„ landsbygden en bit utanför BorĂ„s, âskriv 'i skogen'â, sĂ€ger han under intervjun. Liksom mĂ„nga gĂ„nger tidigare i Daniel Norgren-sammanhang har omgivningen kommit att prĂ€gla musiken. NĂ€r han spelade in âBuckâ 2013 Ă„kte han runt i sin bil om nĂ€tterna och spelade in ljud frĂ„n skogen â Ă€ven nu hörs naturen pĂ„ plattan.
Under inspelningsfasen flyttade Norgren med musiker in i ett gammalt övergivet hus, en vit trevĂ„ningsvilla prĂ€glad av snickarglĂ€dje. Tidigare har huset tjĂ€nat som textilfabrik och Ă€ldreboende â sĂ„ klart spökar det ocksĂ„ pĂ„ platsen.
DÀr, bland solblekta möbler och ett till en början ostÀmt piano som redan fanns i byggnaden, blev albumet till.
ââVisionen var att inte tĂ€nka för mycket och att lĂ„ta saker och ting ske. Jag ville göra lite av en liveskiva i studion, sĂ€ger han.
Att befinna sig lÄngt frÄn musikindustrins kÀrna har satt sin prÀgel pÄ skapandet.
ââJag har aldrig bott i staden men jag tror att en frukt av att jag har bott pĂ„ landet nĂ€ra naturen, Ă€r att det har gett en dialekt till musiken. Det Ă€r inte nĂ„gonting jag har siktat pĂ„, det kommer av sig sjĂ€lvt, sĂ€ger Daniel Norgren.
Han vÀxte upp i en familj med mÄnga musiker, vaknade under sin barndoms morgnar av att musik av band som The Beatles spelades. Han spelade sjÀlv lite piano och lÀrde sig gitarr pÄ en ranglig historia frÄn Ätervinningsstationen. Vid 15 Ärs Älder visste han att det var det hÀr han ville göra i livet. Med hjÀlp av vÀnnen Pelle Nyhage började han spela in, Nyhage grundade skivbolag och nu turnerar Daniel Norgren bÄde i Sverige och utomlands.
Skulle du beskriva dig som en kÀndis?
ââNej. Jag sög lite pĂ„ frĂ„gan, men jag har svĂ„rt att tĂ€nka sĂ„. Jag kanske per automatik blir nĂ„got slags kĂ€ndis men jag har inte haft nĂ„gon tanke pĂ„ det. Det kanske beror lite pĂ„ hur vi har vuxit fram, jag har inte behövt vara i kĂ€ndisvĂ€rlden och jag har inte velat vara i en sĂ„dan vĂ€rld heller. (TT)