1966 startade pockettidningen Starlet som med Ă„ren vĂ€xte i popularitet och hade 80-talet som glansperiod dĂ„ den sĂ„lde i cirka 60ââ000 exemplar. Med frĂ€mst yngre tjejer som mĂ„lgrupp erbjöds lĂ€sarna serier, brevvĂ€nner, idolportrĂ€tt â och LuleĂ„bor.
I en tid dÄ varken dokusÄpor, internet eller sociala medier lyfte fram vanligt folk vÀndes vardagen upp och ner för mÄnga ungdomar i lÀnet. Tack vare fotografen Hans Köster som fick i uppdrag att plÄta landets i sÀrklass populÀraste tidning för yngre.
ââJag plockade ungdomar som jag hittade pĂ„ gatan eller som jag kĂ€nde pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, sĂ€ger Köster, som i dag bor utanför Ă kersberga.
ââDet Ă€r farligt att kĂ€nna en fotograf â man blir alltid inblandad (skratt).
Köster drev fotostudion Hasses Foto i centrala LuleĂ„ fram till 1986 och stod för mĂ„nga av illustrationerna till de noveller och essĂ€er som var populĂ€ra i Starlet. Fotografen tog allt frĂ„n festbilder, till vintriga utomhusportrĂ€tt och julfirande â i augusti.
ââVi arrangerade en julgran hemma och sĂ„ hittade jag nĂ„gra ungdomar som var modeller, berĂ€ttar Köster.
Det stora julnumret pryddes av 13-Äriga Madeleine Perhult och 15-Äriga Anders Sandle frÄn LuleÄ, framför en pyntad gran med Patrick Hernandez "Born to be alive" i paket.
â Det var mitt i sommaren och nĂ€r vi kom in till Hasse stod det en julgran dĂ€r, det var helt sjuk. Det kĂ€ndes lite konstigt att fira jul och nyĂ„r mitt i sommaren, minns Anders Sandle.
Sandle var inte helt bekant med innehÄllet men eftersom han lillasyster lÀste tidningen (och senare sjÀlv prydde omslag) visste han att Starlet var stort bland tjejerna. NÀr hans mosters svÀrson, Hans Köster, hörde av sig med förfrÄgan om att stÀlla upp pÄ bild tackade han ja efter att ha blivit lovad en ny moped av sin mor.
KÀndisskapet fick han pÄ köpet.
ââDet var en speciell kĂ€nsla nĂ€r man gick pĂ„ stan och sĂ„g att nĂ„gon vĂ€nde sig om efter en. Man var sĂ„ klart extra vaksam pĂ„ sĂ„dant ocksĂ„, sĂ€ger Anders Sandle.
Hans medverkan pÄ omslaget fick stort genomslag.
ââJag minns att det tisslades en del och att det var lite elever, framförallt tjejer, frĂ„n andra skolor som kom förbi under en period. Men om det var för min skull kanske jag inte kan lova.
KĂ€ndisskapet strĂ€ckte sig över hela landet â och höll i sig flera mĂ„nader. NĂ€r det var dags för sportlov hörde hans kusin av sig frĂ„n Pajala.
ââHan ringde till mig och sa; "du mĂ„ste komma hit pĂ„ sportlovet, tjejerna Ă€r helt tokiga pĂ„ skolan". SĂ„ jag Ă„kte dit och surrade med honom pĂ„ skolan ââoch de bara snurrade runt oss. Det var helt hysteriskt, skitcoolt.
Var du nöjd med bilden?
â Det var jag nog. Men nĂ€r jag ser den i dag ... det Ă€r ett julnummer och man ser ut sĂ„ dĂ€r, inte ens glad. Man fick inte se för glad ut, man var tvungen att ha en viss approach (skratt).