1966 startade pockettidningen Starlet som med åren växte i popularitet och hade 80-talet som glansperiod då den sålde i cirka 60 000 exemplar. Med främst yngre tjejer som målgrupp erbjöds läsarna serier, brevvänner, idolporträtt – och Luleåbor.
I en tid då varken dokusåpor, internet eller sociala medier lyfte fram vanligt folk vändes vardagen upp och ner för många ungdomar i länet. Tack vare fotografen Hans Köster som fick i uppdrag att plåta landets i särklass populäraste tidning för yngre.
– Jag plockade ungdomar som jag hittade på gatan eller som jag kände på något sätt, säger Köster, som i dag bor utanför Åkersberga.
– Det är farligt att känna en fotograf – man blir alltid inblandad (skratt).
Köster drev fotostudion Hasses Foto i centrala Luleå fram till 1986 och stod för många av illustrationerna till de noveller och essäer som var populära i Starlet. Fotografen tog allt från festbilder, till vintriga utomhusporträtt och julfirande – i augusti.
– Vi arrangerade en julgran hemma och så hittade jag några ungdomar som var modeller, berättar Köster.
Det stora julnumret pryddes av 13-åriga Madeleine Perhult och 15-åriga Anders Sandle från Luleå, framför en pyntad gran med Patrick Hernandez "Born to be alive" i paket.
– Det var mitt i sommaren och när vi kom in till Hasse stod det en julgran där, det var helt sjuk. Det kändes lite konstigt att fira jul och nyår mitt i sommaren, minns Anders Sandle.
Sandle var inte helt bekant med innehållet men eftersom han lillasyster läste tidningen (och senare själv prydde omslag) visste han att Starlet var stort bland tjejerna. När hans mosters svärson, Hans Köster, hörde av sig med förfrågan om att ställa upp på bild tackade han ja efter att ha blivit lovad en ny moped av sin mor.
Kändisskapet fick han på köpet.
– Det var en speciell känsla när man gick på stan och såg att någon vände sig om efter en. Man var så klart extra vaksam på sådant också, säger Anders Sandle.
Hans medverkan på omslaget fick stort genomslag.
– Jag minns att det tisslades en del och att det var lite elever, framförallt tjejer, från andra skolor som kom förbi under en period. Men om det var för min skull kanske jag inte kan lova.
Kändisskapet sträckte sig över hela landet – och höll i sig flera månader. När det var dags för sportlov hörde hans kusin av sig från Pajala.
– Han ringde till mig och sa; "du måste komma hit på sportlovet, tjejerna är helt tokiga på skolan". Så jag åkte dit och surrade med honom på skolan – och de bara snurrade runt oss. Det var helt hysteriskt, skitcoolt.
Var du nöjd med bilden?
– Det var jag nog. Men när jag ser den i dag ... det är ett julnummer och man ser ut så där, inte ens glad. Man fick inte se för glad ut, man var tvungen att ha en viss approach (skratt).