Bruno Ăqvist Ă€r ett vĂ€lkĂ€nt ansikte i LuleĂ„s musikliv, efter insatser i bland annat A.C.N.E, En blĂ„ man och Höslaget, och har stĂ„tt pĂ„ scenen otaliga gĂ„nger â men torsdagskvĂ€llen blir Ă€ndĂ„ speciell.
Inte nog med att Ăqvist fyller 73 Ă„r ââhan slĂ€pper dessutom sitt första album.
â Det kommer bli jĂ€vligt roligt och förhoppningsvis vĂ€ldigt bra. Alla Ă€r taggade och vill vara med ââhoppas att nĂ„gon vill komma och lyssna ocksĂ„, sĂ€ger han.
KĂ€nns det speciellt?
â Jo, det gör det vĂ€l. Visst. Sedan Ă€r det ju sĂ„ mĂ„nga trevliga mĂ€nniskor som jag ska spela med ocksĂ„.
LĂS MER: Stor intervju â hemma hos en blĂ„ man
Bruno Ăqvist framhĂ„ller gĂ€rna medmusikanter och vĂ€nner före sig sjĂ€lv och tonar ner förvĂ€ntningarna pĂ„ debutalbumet och premiĂ€rkvĂ€llen.
ââFolk runtomkring tyckte jag skulle göra det och jag har vĂ€l ingenting emot det heller. Jag börjar ju bli till Ă„ren sĂ„ jag tĂ€nker inte att det ska hĂ€nda nĂ„gonting â förutom att vi spelar och att det Ă€r trevligt med konsert, sĂ€ger han.
I loungen pĂ„ Kulturens hus har Ăqvist dragit ihop elva personer till scenen och enligt jubilaren var det givet att arrangera konset i samband med skivslĂ€ppet.
â Det var min idĂ©, annars fĂ„r ju folk lyssna sĂ„ lite. Det Ă€r lika bra att ha roligt ocksĂ„ â det Ă€r ju roligt att spela â dĂ„ kan det bli en lĂ€ngre kvĂ€ll förhoppningsvis.
Skivan blev till tack vare att Ăqvist fick 100 inspelningstimmar i Björn och Maria Erixons hemmastudio som 70-Ă„rspresent. Resultatet blev att nio av "en jĂ€vla massa jag" lĂ„tar har förevigats fysiskt , omarrangerade av Tomas Isacsson.
â Det hade kunnat vara nio andra ocksĂ„, men de har vi ju nyss spelat â dĂ„ kan vi ta dem sĂ„ slipper vi repetera sĂ„ mycket.
Din lĂ„t âSĂ€tt segelâ gör dig till "veckans fĂ€rsking" pĂ„ P4. Det var inte igĂ„r?
â Nej du (haha), det vette fan nĂ€r man sist var det â och dĂ„ visste jag inte om att jag var det heller. Du Ă€r ju mera fĂ€rsk (skratt).
Om skivslĂ€ppet innebĂ€r fler konserter i framtiden vet Bruno Ăqvist inte, men han hĂ„ller ingenting för omöjligt. 73 Ă€r ingen Ă„lder pĂ„ en musiker.
ââMan ska ju hellre sĂ€ga ja till saker Ă€n att sĂ€ga nej. Sedan behöver man ju inte hoppa och skrika högt för det, men det Ă€r roligt det som sker. Nej har man ju sagt för mĂ„nga gĂ„nger i livet âânu Ă€r det bara ta emot det man fĂ„r.