Uje Brandelius sjunger själv om en utopisk tillvaro i låten "Perfekt" och om det inte vore för den uppenbara tragiken i att han drabbats av Parkinsons sjukdom är upplägget för "Spring, Uje, spring" också i det närmaste perfekt.
Den underhållande sångaren från Doktor Kosmos berättar om vägen från idéstadiet till färdig föreställning på ett gripande sätt, via sjukdomsbesked och uppvaknande i livet. Han hade garanterat kunnat göra en väldigt bra show av soloalbumet "Spring, Uje, spring" även om han inte drabbats av Parkinson under repetitionerna, men den hade inte blivit lika perfekt.
LÄS MER: Tragedin blev Brandelius största framgång
Han har en träffsäker humor och öppningen med improvisationer kring den (från publiken önskade) östgötska rörmockaren på väg mot isbrytaren Frej är väldigt rolig. Precis som när han visar upp sitt register med allt från teaterskratt till lokalrevyn från Kalix. Uje Brandelius är lätt att tycka om, skratten avlöser varandra under (nästan) hela kvällen och han ger en känsla av att vad som helst kan hända på scenen.
Men det som gör föreställningen minnesvärd och unik är hur han tar sig an det faktum att han lider av en progressiv sjuk, vilket även kan skymtas i hans scenspråk.
När han beskriver hur han fick beskedet från läkaren är det inte någon som drar på mungipan, åtminstone inte uppåt, och när han sedan drar igång låten "Här kommer livet och du fattar ingenting" är det nästan obehagligt träffande. Tanken på att hans livsmålande texter skrivits innan han fick diagnosen är nästan svindlande.
Att kunna varva humor och stort allvar är något som många komiker försökt sig på under senare år men ingen gör det som Brandelius. Det här är på riktigt och det är nästan perfekt.
Att låtarna från albumet håller hög klass, både textmässigt och musikaliskt, känns bara självklart.
I ett nummer rabblar Uje Brandelius upp symptom för Parkinsons och konstaterar rörande att "i dag är min friskaste dag, jag kommer aldrig vara friskare än nu". Det må vara en sjukdom som förstör nervceller och orsakar skakningar – men "Spring, Uje, spring" är motsatsen.
Det blir aldrig skakigt, men innehåller en konstant nerv.
Under söndagen uppträder han i Piteå och om ni tvekar över om ni ska gå behöver ni inte göra det längre. Uje Brandelius har lärt mig att inte vänta på något.