För tredje året i rad spelade Johan Airijoki i Läntas kåta på Jokkmokks marknad. Tidigare år har hans framföranden varit tämligen spontana, men i år hade hans närvaro annonserats och till en början var det svårt att ta sig in i kåtan, som rymde ungefär 20 personer.
– Det är som att sitta hemma i sitt vardagsrum och spela, men med folk som är här och hänger. Det är ganska bekvämt tycker jag. Om folk lyssnar – och det gjorde de, säger han efterråt.
Airijoki är en trogen marknadsbesökare och uppträdde även under torsdagskvällen på Café Gasskas, då det var betydligt fler i både publiken och på scenen.
– Det var svinkul. Vi träffade en indisk tablaspelare som var där och drack öl – han hängde med på congas. Samuel som skötte ljudet spelar fiol – så han hängde med på fiol. Sedan var det jag, trummor och barytongitarr. En jäkligt lustig settning (skratt).
Fredagens akustiska uppträdande blev ungefär 20 minuter lång och blev en minst sagt intim spelning.
– Det var nog inte legendariskt, men det var nog en trea–fyra i betyg – det var bra stämning och en fin spelning. Lite kort kanske (skratt). Men det är ju kallt, man ska inte sitta still för länge, säger Johan Airijoki.
Var gillar du att spela?
– Det verkar som att vi kan spela lite var som helst. Vi kan spela för unga och gamla. Vi kan spela på rockklubbar – det verkar funka var som helst.
Johan Airijokis kalender har fyllts på ordentligt efter att albumet ”En blyg viol” skapat ytterligare fans runt om i landet. Nyss hemkommen efter en Norrlandssväng med idel lovord känner artisten att han hittat rätt.
– Det är mäktigt att det fungerar när man har jobbat mycket för det här – att folk kommer, säger han.
– Umeå var sjukt. När jag spelade ”Allting kommer att bli bra” var det hundra pers som sjöng med för full hals – jag höll på att trilla baklänges. Sjukt häftigt.