Mitt under lÀsningen av Alex Fergusons Min sjÀlvbiografi, hör jag nyheten att Fergusons eftertrÀdare pÄ trÀnarposten, David Moyses, fÄr sparken frÄn Manchester United. Det blÄser pÄ toppen, men att sparka nÄgon under pÄgÄende sÀsong och under dennes första Är pÄ posten lÄter för mig ovanligt hÄrt.
Sir Alex sjĂ€lv var sjĂ€lv illa ute i sin karriĂ€rs linda som trĂ€nare för Man United, fast det var en annan tid ur flera synvinklar. Det förstĂ„r man nĂ€r man lĂ€ser hans och sportjournalisten Paul Haywards 330-sidiga biografi om âbrittisk fotboll mest framgĂ„ngsrika trĂ€nareâ.
Skotten Ferguson, med rötter i Glasgow, tog 1986 över ett lag som inte vunnit ligan pĂ„ mĂ„nga Ă„r, men som nĂ€r han sĂ€songen 2012-2013 slutade, hade âlettâ United till 13 nya ligasegrar. Plus andra segrar förstĂ„s; som t ex FA-cupen och och Champions League.
âLjuvare efter svĂ„righeterâ, Ă€r klanen Fergusons motto. Och just hĂ„rt arbete, plus kontroll, Ă€r tvĂ„ ledstjĂ€rnor han gĂ€rna framhĂ€ver boken igenom. Och Ă€rliga tag, nĂ„got han sjĂ€lv velat stĂ„ för och fĂ„ tillbaka frĂ„n spelare han haft genom Ă„ren, oavsett stjĂ€rnstatus pĂ„ marknaden.
Labour-sympatisören Ferguson (âJag hade gĂ€rna sett Neil Kinnock pĂ„ 10 Downing Street") tĂ„lde inga manĂ©r frĂ„n spelare och folk i sin omgivning. Starka personligheter och dito viljor Ă€r en sak; laget och klubben framför allt och en Ă€kta vilja att offra sig, oavsett du heter David Beckham, Eric Cantona eller Cristiano Ronaldo.
Det bÀsta med Min sjÀlvbiografi Àr den typ av personportrÀtt han ger av spelarna och karaktÀrerna bakom de stora namnen, som han sett dem bÄde som mÀnniskor och vÀlbetalda yrkesmÀn. Detsamma gÀller relationen till andra trÀnare i stora fotbollsklubbar. Han kÀnns Àrlig nÀr han försöker göra skillnad pÄ yrkesrelationen och den privata, och jag slÄs av hur antagonister snabbt efter match verkar kunna samlas över ett glas.
Efter tjugosju Ă„r som trĂ€nare har mycket hĂ€nt, i vĂ€rlden, men ocksĂ„ i en anrik klubb som Man United. Bland annat har klubben börsnoterades 1991 och numera Ă€gs av den amerikanska affĂ€rsmannen Malcolm Glazer. Ferguson Ă€r försiktig i sina kommaterar och minns bara att det âvar en skakig tidâ. Bara ingen la sig i fotbollen, tycktes sir Alex ha tĂ€nkt, vars fotbollsfilosofi med Ă„ren allt mer vĂ€ver in en psykologisk aspekt, bĂ„de i egna spelare och visavi motstĂ„ndarlag: Ni spelar i ett speciellt lag och Ă€r inte som andra, och vi kommer dĂ€rför att mala ner motstĂ„ndarna, inte minst under vĂ„ra monstruöst starka sista 15 minuterna av matchen. Han beskriver blickar och kroppssprĂ„k frĂ„n bĂ€nken, och det blir lite komiskt, men oavsett humbug eller hybris sĂ„ talar framgĂ„ngarna sitt tydliga sprĂ„k.
Och apropĂ„ psyskologi sĂ€ger han ocksĂ„: âSlutar spelarna tro pĂ„ ens kunnande slutar de tro pĂ„ en heltâ.
Fast utan hustrun Cathy och barnen hade han aldrig nÄtt samma framgÄngar, berÀttar den idag 72-Äriga trÀnarlegenden lite klÀdsamt.
Med David Moyses borta som trÀnare Àr tiden Äter lite skakig i Man United. FrÄgan Àr: Kommer Old Alex Äter trÀda in pÄ huvudscenen? Eller planerar han en revival som pubÀgare nÄgonstans i sitt kÀra Skottland?
Min sjÀlvbiografi Àr som en fotbollsmatch pÄ 90 minuter; den har starka intressanta sidor, men ocksÄ sidor med dötid dÄ det droppas namn i parti och minut. Fast för den fotbollsintresserade lÀr ÀndÄ Alex Fergusons och Paul Haywards bok lÀsas med stort intresse. Typ som jag gjorde.