Som Monica Edmondsons. Hon är glaskonstnär och skapade 100 vackra glaskärl i färger som påminner om den samiska traditionens. Hon beskriver att kärlen har sitt ursprung i Uldevisfjällen. Glaskärlen skickade hon sedan ut i världen, till lika många platser som antalet kärl. Riktmärket för antalet var de länder där Sverige har ambassad eller konsulat.
Konstprojektet kallar hon 100 Migratoryoch det är också namnet på den bok som projektet också utmynnat i, förutom utställningen i Umeå. I boken får vi se var glaskärlen hamnade, i kulturer långt ifrån den svenska och samiska. Hon förklarar att projektet går ut på att höja glaskärlets status, men också ett försvar för alla folks rätt att bevara och uttrycka sitt kulturella arv, ett konstprojekt om ursprung och migration.
Projektet fanns i Monica Edmondsons tankar i sex år och det tog fyra att framställa de 100 kärlen. Det gjorde hon i sin glasateljé och verkstad i Tärnaby.
Boken innehåller bilder av glasen, i svensk fjällmiljö, tagna av konstfotografer. En annan del av boken visar bilder från platserna där glaskärlen hamnade och det är ibland mera turistbilder.
Monica Edmondson har också författat texter i boken, till en del också poesi, där hon liknar glaskärlet vid en kvinna:
I sina Pradaskor står hon där på fjällettuff och snyggtjejen från Sábme SamelandAll är därSVT, BBC, CNNAlla är därmitt i den vida vita vinternMen var ska hon börjahur ska hon hinna berätta alltinnan filmfolkets batterier tar slut i kylanoch hon själv blir en isprinsessa utan ord
Boken är författad på lulesamiska och engelska, men med delar också på svenska. Det är en vacker bok med Monica Edmondsons vackra glaskärl och med vackra bilder från när och fjärran, allt från Kallak-demonstrationen i Jokkmokk till öknen i Saudiarabien. Och hela tiden med det edmondsonska glaskärlet närvarande.