Vår uppfattning om drottning Kristina var väl närmast en kvinna som gillade kultur, tröttnade på tronen, steg av och ville gå upp i sin religiösa övertygelse som katolik. En enkel resa från slottet i Stockholm till påvliga Rom och Vatikanen och därefter ett lugn liv fyllt av litteratur och teater.
Historikern Erik Pettersson ger så mycket mera än så när han tecknar denna märkliga kvinnas levnadsbana. Visst steg hon av tronen, men hon behöll sin kungliga maktlystnad och tillät aldrig omgivningen att betrakta henne annat än som en hög kunglighet, ingen enkel guds tjänare.
Hon höll sig hela tiden med ett jättelikt hov, ressällskap på flera hundra personer, och hela sin återstående levnadsbana gick ut på att behålla ett liv på kunglig nivå. Sålunda förde hon en ständig kamp för sitt underhåll från den svenska staten och hon tvingades dra sig fram på lån i tider när underhållet uteblev. I Rom huserade hon i ståtliga residens.
Kristina blev en veritabel europeisk kändis genom sin abdikation och framför allt då övergången från protestantismen till katolicismen. Stora människomassor kantade hennes väg genom Europa till Italien och Rom och hon blev föremål för livliga spekulationer kring sitt avhopp.
Erik Petersson ger en fin inblick i hur maktspelet gick till på 1600-talet, maktspelet mellan europeiska länders regenter och även maktspelet i katolska kyrkan under påveval. Och hon fanns med där, hela tiden, Kristina från Sverige.
Men gift blev hon aldrig och det ville hon aldrig bli. I i boken vädras spekulationer kring hennes kärleksliv. Var hon en flata med hovdamen Ebba Sparre som sängkamrat eller var hon hetero och lät sig bestigas av favoritkardinalen Azzolino? Erik Petersson lämnar ämnet utan avgörande och det är väl lika bra. Det räcker gott med hans underhållande och faktafyllda beskrivning av hennes övriga levnadsbana som ger en fin inblick i kungligt liv och kyrkligt liv på 1600-talet.