Striden kring de nya gruvorna har utmynnat i en första roman i ämnet, De tvångsförflyttade av Birger Ekerlid. Fast egentligen är det så mycket mera än dagens gruvstrid. Författaren har ambitionen att spegla den allmänna kolonialismen i Sameland, och då blir det även 1920-talets tvångsförflyttningar av nordsamer och 1950-talets vattenkraftsexploatering.
Avstampen tas från striden kring den blivande gruvan i Tärnaområdet i Västerbotten och ett märkligt gripande och häktande av en mycket gammal man som inte vill flytta och ge plats för gruvan. Mannen släpps och försvinner ut i kulissen.
In i boken träder i stället en avpoletterad chefredaktör och blir något av en huvudperson. Fast det blir han inte eftersom det är tre parallella skildringar och varje skildring har sina figuranter.
Det blir snarare tre romaner i stället för en eller egentligen ingen roman alls. Dagens konflikt kring utländsk gruvexploatering tappas bort i historiska tillbakavandringar.
Boken är utgiven med stöd av Sametinget och Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i Östersund, och man undrar varför. Det var ingen klok användning av allmänna medel.