Prisandet av Alice Munbros novellkonst känns rätt efter att ha läst Kim Leines många sidor om prästen Morten Falcks äventyr i Danmark, Grönland och hemlandet Norge. Leines bok Profeterna vid Evighetsfjorden hade mått bra av lite Munrosk förmåga att koncentrera, utelämna det inte så nödvändiga.
Men eftersom Leine nominerats och nu också vunnit till Nordiska rådets litteraturpris så läser man tappert vidare, hamnar lite vilse i historien och undrar om det är en och samma präst det gäller, eller om det sker ett utbyte någonstans i den långa historien. Sedan hans namn igen och ordningen är återställd. Och så mitt i alltihopa en skildring av en valfångst ombord på ett valfångstfartyg.
Historien handlar i korthet om denne präst som utbildas i Köpenhamn och drar till Grönland, Det är 1700-tal och Danmarks koloni med ”vildar” ska kristnas. Under studietiden lite kärleksäventyr i Köpenhamn med hyresvärdens, boktryckaren, dotter. Hon är inte hämmad, lever ut sin sexualitet, men när förhållandets bryts beskrivs hon som en hysterika och tas in på hospital. Så går det för en frigjord kvinna i Leines dikt.
Och så på Grönland där handelsmans hustru blir våldtagen av byasmeden: Liksom genom ett under upptäcker hon efter denna upplevelse i smedjan hur det plötsligt spirar i det grönsaksland hon anlagt och där hon så länge och nästan förgäves väntat på resultatet av odlingsmödan. Den kopplingen smakar inte så bra, Kim Leine.
Han räds inte att skildra kärleksövningar och det är ju inte så ofta författare vågar sig på detta. Han ger också en ingående skildring av fosterfördrivningen efter smedens våldtäkt på handelsmans hustru och gör det till en osannolikt rolig händelse. Eller vad sägs om abortering med hjälp av svartkrut.
Där sitter prelaten mellan de utspärrade låren och tänder på en laddning så att håret ryker på abortören. Han blir svedd av sin okristliga gärning, men handelsmans hustru hämtar sig förvånansvärt snabbt efter svartkrutssmällen och är inte längre på smällen sedan prästen lyckats hämta sig och klämt ut den lille smeden. Det låter liksom inte trovärdigt.
Kim Leines tegelsten beskrivs som en ”storslagen historisk roman om grönländarnas frihetskamp”. Den kampen fick jag inte veta mycket om, för den skyms av prästen Morten Falcks kamp mot sin egen undergång i spriten, hans moraliska förfall och hemlängtan. Väl hemma i Norge igen, så blir det tillbaka till Köpenhamn och åter till Grönland. Då blir Leines storslagna historia obegriplig.