Huvudtiteln är röd och kraftfull, Mannens undergång i kvinnans tidsålder, och den ger en känsla av att här handlar det om något definitivt, utan någon som helst tvekan. Efter det första kapitlet är känslan en helt annan. Hanna Rosin är ju en resonerande feminist och journalist. Hon bygger sitt resonemang på mer eller mindre vetenskapliga undersökningar och egna intervjuer.
Det är en spännande bild av USA och världen hon ger. Det handlar om ett rollbyte och kanske är det mest framträdande i USA om man får tro henne. När det stora landet i väster drabbades av den stora krisen var det kvinnorna som lyckades anpassa sig. De övergav hemmafrurollen, utbildade sig och satsade på den växande tjänstesektorn och vårdområdet. Männen blev sittande hemma med förlorade industrijobb och utan förmåga till anpassning.
År 2009 blev kvinnorna för första gången i historien fler än männen på den amerikanska arbetsmarknaden. Så skedde också något år senare i Storbritannien och flera andra länder. I alla världsdelar utom Afrika är kvinnorna nu i majoritet i högskolor och universitet. För varje par amerikanska män som tar kandidatexamen går det nu tre amerikanska kvinnor som gör detsamma.
Vad beror då detta på? Ja, Rosin pekar på att det gamla industrisamhällets koppling till muskulär styrka. I den postindustriella ekonomin betyder musklerna inget. Musklerna kan ersättas av maskiner, men maskinerna kan inte ersätta god kommunikationsförmåga, social kompetens och förmågan att sitta stilla och arbeta koncentrerat. Då kan kvinnorna rycka fram och ta över.
Det låter som ett nytt paradisiskt samhälle och arbetsliv, men det är inte givet. Rosin konstaterar att i samma takt som rollbytet sker har kvinnorna börjat bli mera aggressiva och våldsamma på ett sätt som ”vi en gång trodde var reserverat för männen”. Hon räknar upp en ny typ av kvinnliga mördare och kvinnor som armbågar sig fram på Wall Street.
Hanna Rosin tar den svenska romanfiguren Lisbeth Salander som ett exempel på den nya kvinnliga varelse som världen inte tidigare skådat. Den bleka, föräldralösa flickstackarn som blivit sexuellt utnyttjad som barn sitter inte på stödgruppsmöten och gråter ut. Hon ägnar vuxenlivet åt att misshandla skräckinjagande karlar. Andelen kvinnor som grips för våldsbrott och egendomsbrott har ökat kraftigt i USA. Mellan 1992 och 2003 steg antalet flickor som greps för misshandel med 40,9 procent.
Samtidigt som kvinnorna har blivit våldsammare utsätts de nu för mindre våld. Dagens amerikanska kvinnor löper lägre risk att mördas, våldtas och rånas än på mycket länge.
I kapitlet Hjärtan av stål lyfter Hanna Rosin också fram begreppet ”erotiskt kapital” efter ett resonemang om hur också den kvinnliga sexigheten kan användas för att springa om männen. Begreppet är myntat av den brittiska ekonomen Catherine Hakim och handlar inte om precis om skönhet och sexighet, snarare om charm och karisma. Michelle Obama och Ségolène Royal bär på ett ansenligt erotiskt kapital som kan användas för att vinna framgång.
Den amerikanska utvecklingen har sin motsvarighet i Europa. Den spanska kvinnan har passerat den spanska machomannen och en följd därav är fler äktenskap med utländska medborgare. De högpresterande spanska kvinnorna väljer män från Tyskland eller Sverige medan de förbisprungna spanska männen söker sig till kvinnor från Ecuador och Colombia. Dagens spanske man väljer den kvinna som fanns i Spanien för 50 år sedan, medan den spanska kvinnan väljer den man som står att finna i Spanien om 50 år.
I USA ses mannens allt svagare ställning och bristande inkomstmöjligheter som ”den enskilt med destruktiva sociala kraften i vår tid”, enligt den tidigare ordföranden i Obamas ekonomiska råd. En av hans nuvarande rådgivare säger sig ha svårt att sova när han tänker på den femtedel av befolkningen som inte går till något jobb på morgonen; de outbildade männen.
Utvecklingen Hanna Rosin beskriver kan kännas igen också i Sverige, hur kvinnorna dominerar högskolor och universitet och pojkarna har svårt att hävda sig ens i grundskolan.
Men det är svårt att bedöma hur långt Hanna Rosin generaliserar utvecklingen. Mannens undergång är inte här ännu, ännu är det männen som fortfarande styr, är bäst betalda och överlåter hemstädningen till någon annan. Så vi är väl inte riktigt där ännu, i det hon kallar kvinnans tidsålder.