Det var på sista sidan i tidningen Glöd som Johan Wanloos serie Farbror Einar först dök upp någon gång på 90-talet. I en av seriestripparna säger Farbror Einar till sin personliga assistent att han inte gillar färgen beige. Därpå trampar han ihjäl en försvarslös liten lämmel eftersom den mer eller mindre är beige. Den personliga assistenten som gillar djur blir skräckslagen.
Max Gustafsson har inte haft något att göra med Farbror Einar men hans tecknarstil är snarlik. Han är känd för den samhällskritiska serien Samir som bland annat har figurerat i tidningen Metro och i dagarna är han aktuell med seriealbumet: Det rånade folket. Det är en politisk satir i serieform där Max Gustafsson i rutorna går till attack mot den senaste tidens politik. I huvudsak mot de privatiseringar av välfärden som ägt rum under alliansens åtta år vid makten.
Albumet anlände lägligt i bokaffärerna den första april. I år är det valår och för den som inte är ett fan av nedskärningar i offentlig sektor kanske serierna kan bidra med något som politikerna i sin valkampanjer inte gör. För den som tycker annorlunda kanske andra strängar kan slås an. I serien placeras även Sverigedemokraterna under lupp, jämte fängslade journalister på den afrikanska kontinenten och stegrande konsumtion kontra miljö.
Man kan tycka att det här, åtminstone en smula, liknar farbror Einar-strippen. Max Gustafsson har bytt ut gubben Einar mot dem han tycker förpestar det svenska samhället. Vare sig det är banker, moderater eller journalister så är de fortfarande sådana som i Max Gustafssons serier trampar på små oskyldiga djur.