Det är kanske att ta i att vinjettera denna recension "Ny roman". E. M. Forster skrev den redan vid tiden för första världskrigets utbrott, men bokmanuskriptets innehåll tillät inte en utgivning. Den handlar nämligen om kärlek mellan män och det var vid den tiden ett lagbrott i Storbritannien. Visserligen liberaliserades också England under Forsters livstid, men han förklarade att boken inte fick tryckas före hans död. Dog gjorde han 1970, men det har dröjt ytterligare 44 år innan boken nu kommit ut i svensk översättning.
Vi som läst Forsters andra verk har naturligtvis förväntningar också på denna och känner snabbt igen den gode berättaren. Han beskriver tre män, två med hemhörighet i den engelska överklassen och vi får följa dem några år från studentlivet i Cambridge till ett etablerat vuxenliv. Den tredje är en man ur arbetarklassen.
Det blir en berättelse om överklassmanér och undertryckta känslor. Titelpersonen är ingen sympatisk figur, snarare en förtryckare och då inte bara av representanter för underklassen. Han förtrycker också sina systrar och studiekamrater. Men där finns en ung man, Clive, som han fattar tycke för och även möts av ett gensvar.
De två överklassmännens kärlek till varandra blir bara platonsk och tillfällig. Det gäller att rätta in sig i ledet och Clive väljer att gifta sig med en kvinna och försöker förmå Maurice att också göra det.
Men så finns där en ung skogvaktare på Clives arvegods och han blir Maurice nya och fullgångna kärlek, en skogvaktare från enkla förhållanden men de väljer en gemensam framtid. Det är ett lyckligt slut Forster bjuder läsaren och det kanske är ett uttryck för en bakomliggande dröm om ett annat Storbritannien ödesåret 1914.
Historien kanske låter trivial, men Forster skapar snabbt flerdimensionella personer som fastnar hos läsaren och man följer spänt hur deras inbördes relationer utvecklas. Det gäller inte minst huvudpersonen Maurice förvandling, eller kanske man ska ta till ordet förädling, från den som mest ser ner på andra, inte minst underklassare, till en person med mera ödmjuk inställning medmänniskor. Får vi tolka Forster så är det en följd av hans homosexualitet och egen utsatthet.
E. M. Forster ger ingen öppen skildring av homosexualiteten, låter sexualiteten bara antydas, kanske för att inte stöta ifrån sig en ovan publik. Men vad gör det, för hans berättarförmåga räcker ändå hela vägen fram.