Medryckande buskisreggae

KONSERT
GLESBYGD’N
Meänfestivaali, lördag, kl 22.30

Glesbygd’n spelar norrbottnisk rootsreggae. Det är nio personer som står på scenen, varav de flesta är från Arvidsjaur. Blås och klaviatur. Rytm och gung. Snyggast är blåssektionen vars ljud ger associationer till Blaxploitationfilm.
Sången och texterna, som är utpräglat norrbottniska, ger istället en känsla av progg och Euskefeurat.
-- Nu kommer en låt om norrländsk bitterhet. Jag ser att Mikael Niemi är här och tittar, och det känns väldigt fint, säger gitarristen utan att låta det minsta bitter.
Reggae är enligt mig en fånig musikstil, och det är mycket buskisstämning i hela föreställningen. Glesbygd’n gör ändå det hela så engagerat och med en sådan entusiasm att det inte går att undgå ryckas med. Att röra på höfterna är om inte annat ett bra sätt få upp värmen i regn och rusk. Trevligt är det också att få slippa det inom genren vanliga kallpratet om Babylon, hasch och etiopiska kungar.