Den två månader långa turnén inleddes med en konsert i Linköping för två veckor sedan. Och den som såg Veronica Maggio i somras kan vänta sig något nytt när hon kommer till Piteå under fredagen.
– Det kommer att vara lite klubbigare och stökigare, lite mer avskalat också på något sätt. Mer anpassat efter det svettiga klubbformatet, berättar hon.
Något nytt blir det också i repertoaren. Förutom spår från senaste plattan "Handen i fickan fast jag bryr mig" och en och annan äldre favorit tar Veronica Maggio med sig nya "Storma tills vi dör".
– Titeln föddes under en blöt kväll i Berlin med tre kompisar. Vi kom på den briljanta idén att vi skulle tatuera in "Storma tills vi dör" på våra underarmar någonstans runt halv fem på natten. Men det gjorde vi tack och lov inte, dagen efter kom vi på bättre tankar. Men då tyckte jag att det var en kul låttitel, berättar sångerskan med ett skratt.
– Det känns kul att ha med någonting nytt.
Så mellan vårturnén, sommarens konserter och höstturnén har hon alltså hunnit med att skriva ny musik. Hur går det till?
– Jag skriver lite hela tiden. Antingen själv eller med folk. Men efter höstturnén blir det till att gå i idé och fokusera på att skriva. För nu i höst kommer jag nog inte att hinna så mycket, konstaterar hon.
Till våren tänker hon stänga in sig och jobba med nytt material. Vilken riktning det tar den här gången vet hon inte än. Men det blir en annan än sist. För så blir det alltid.
– Om något har gått bra känner jag inte att jag behöver göra om det, utan snarare att jag vill bort ifrån det som jag gjort. Det brukar bli att jag skalar av lager som jag tycker känns onödiga musikaliskt. "Det här har jag gjort, det orkar jag inte göra igen". Förhoppningsvis dyker det upp någon sorts ledtråd om vad man vill göra i stället, säger hon.
Helt klart är att hon kommer att fortsätta att skriva och sjunga på svenska. Detta trots att karriären börjat ta fart i Finland, där hon också ger två konserter under turnén:
– Jag tror att det skulle vara svårt att översätta allting till engelska och få samma känsla, eftersom jag skriver så mycket om mitt eget liv. Det skulle inte vara lika autentiskt.
Men först väntar spelningar i 20 städer, denna gång på lite mindre scener. De jättelika ballonghänderna hon hade med sig som scenografi i somras får stanna hemma.
– Vi har tänkt till lite när det gäller kläder och ljus. Men när jag själv går på klubbspelningar är det sällan hundratusen klädbyten och pyro som är den stora behållningen. Det är en annan känsla man vill åt, konstaterar hon.