Dikter av stor vikt skulle gynnas av mindre volym

”Det här är ett generöst urval ur Håkan Sandells diktsamlingar från fyra decennier, samt ur antologier och tidskrifter varav många är hart när omöjliga att samla på sig på egen hand …” inleder Kristian Carlsson sitt förord.

"Han är en skicklig poet och har varit så under fyra decennier" skriver recensenten Peo Rask om Håkan Sandell.

"Han är en skicklig poet och har varit så under fyra decennier" skriver recensenten Peo Rask om Håkan Sandell.

Foto: Dagfinn Hobæk

Recension2020-12-22 08:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Håkan Sandell

Urvalet så – dikter 1981–2020

Smockadoll förlag

Han skulle ha kunnat skriva groteskt istället för generöst, eftersom det rör sig om en samling på 900 sidor. 

Håkan Sandell, en gång medlem i Malmöligan, är en av 1990-talets viktigaste poetiska röster. Här samsas modernistiska och postpunkiga dikter med mer klassiska. 

En sådan här samling kräver ett initierat och bra förord – och det har den. Kristian Carlsson tecknar fint varför denna samling motiverar en utgivning. Men när förlaget pratar om ”ett nytt standardverk inom svensk poesi” är jag inte lika säker.

Stora ord, möjligen motiverade av bokens volym och vikt – men räcker det? Men bra är han, Sandell. Och det räcker gott nog. Som i dikten ”Förtvivlan kom till mig inatt och sade:”

”Varför låta bläckpennan sprida kryptogram, / som ett blått mögel / på en skiva vitt bröd?” 

Så gör Hoppet sin entré: 

”Jag är hoppet, ett irrande bloss, / inspirerad som en demon och god som en ängel, / jag har sökt dig som man söker en / plats där en älskad legat ner gräset / i bedrövelse, ensam eller i tillfälligt sällskap”

Det är här någonstans jag tycker Sandell är bäst, även om det är en orättvis iakttagelse då han verkligen tål att läsas bortom de postpunkiga åren. I samlingen handlar det inte om några enstaka nedslag utan om en 40-årig resa där poeten med känsla skildrar såväl kända som okända marker. Som i avsnittet ”Opublicerade dikter” och i ”Nu nermonteras hammaren och skäran (skiss)”:

”Nu nermonteras hammaren och skäran, / på kyrkogårdarna har redan korsen fallit / En brokigt jag-glad graffiti bandad / med de sirliga vågorna i arabiska slagord […] uteliggarna har krupit ihop i svarta sopsäckar / ner längs sluttningen till Landwehrkanal” (Berlin, sommaren -96)

Ändå finns det något bedrägligt med urvalet, att det kanske inte just är så mycket urval utan kanske speglar en strävan efter ännu en av en man skriven lång och tjock bok. Som om vikt måste markeras av fysisk vikt. Låt det stanna vid en randanmärkning, eller snarare en fundering.

Det är för tidigt att avgöra om denna samling kommer att stå sig över tid. Jag tror det då Sandell är en skicklig poet och varit så under fyra decennier. Det är av vikt – och det mer räknat än volym, vikt och antalet sidor.