En lite för avancerad tågbok av flyhänt skribent

Malmbanan har varit en livsnerv i Norrbotten ända sedan den togs i bruk i slutet av 1800-talet.

"Boken rekommenderas till alla som är intresserade av järnväg, Malmbanan och teknikhistoria" skriver Roine Viklund.

"Boken rekommenderas till alla som är intresserade av järnväg, Malmbanan och teknikhistoria" skriver Roine Viklund.

Foto: Norsk Jernbanemuseum

Recension2020-09-03 16:25
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Jan Bergsten

Malmtåg

Trafik-Nostalgiska förlaget

Genom den har enorma mängder järnmalm transporterats från Malmfältens gruvor till de båda utskeppningshamnarna i Narvik och Luleå. Malmen och järnvägen har tillsammans varit med om att skapa ett enormt välstånd i landet, något de i allra högsta grad fortfarande bidrar med. 

En mycket viktig förutsättning har varit den framgångsrika teknikutveckling som ägt rum, inte minst gällande lok och malmvagnar. SJ och LKAB har som beställare kunnat samverka med en mängd utländska och svenska företag, exempelvis ASEA och Bombardier. Tillsammans har de konstruerat några av de starkaste lok som världen har skådat. 

Det är detta Jan Bergstens senaste bok handlar om. Det är en exposé över all den rullande materiel som trafikerat Malmbanan, från de första engelska ångloken på 1880-talet fram till dagens IORE. Han beskriver inte bara loken. Även alla de vagnar och snöslungor som använts genom åren finns med. 

Boken tar avstamp i historien om ekorrjägaren Lars Larsson Lasu och upptäckten av de rika malmfyndigheterna i Malmfälten 1642. Därefter rullar det på. 

Bergsten är en flyhänt skribent som verkligen kan sitt ämne. Detta är inte hans första bok som skildrar järnvägen och Norrbottens historia, förhoppningsvis inte heller den sista. Han beskriver hur transportfrågan ständigt har varit i fokus. 

Medan själva gruvdriften och utskeppningen från malmhamnarna sällan bjöd på några avgörande problem så påverkade transportkapaciteten hela systemet. Järnvägen föddes ur en önskan att kunna transportera stora kvantiteter järnmalm från inland till kust. Något som inte varit möjligt med renforor och hästskjutsar, inte ens med engelska kanaler. Det var först ångkraft och därefter elektricitet som skulle bana väg för de tunga transporterna. 

I ganska sammandragna avsnitt skildras det som påverkat Malmbanans tillkomst och varande, som exempelvis de olika företag som med järnvägens hjälp velat exploatera Norrbottens järnmalm. Men det är loken och vagnarna som står i centrum och som upptar den absolut största delen av boken. 

Bergsten har lyckats med att på ett överskådligt sätt beskriva alla lok och vagnar som rullat på den svenska sidan gränsen, men även på den norska sidan. Det framgår att det inte alltid varit lika lätt som nu att transportera malm över riksgränsen till Norge. 

Bergsten har inte heller undvikit att skildra de lok som inte riktigt lyckats lika bra som de mest kända trotjänarna. Min favorit är Z-31 som byggdes av ASEA men som aldrig riktigt levde upp till förväntningarna. I dag återfinns det loket tillsammans med många andra veteraner från Malmbanan på Norrbottens Järnvägsmuseum i Karlsvik. 

Bitvis används många tekniska termer som skulle ha behövt förklaras närmare, det hade boken tjänat på. För en inbiten järnvägsentusiast blir detta inget problem, men för den oinvigde kan det stundtals bli lite för avancerat. Jag hade även gärna sett en referenslista för att kunna botanisera vidare själv i detta teknikhistoriskt intressanta ämne. Boken rekommenderas till alla som är intresserade av järnväg, Malmbanan och teknikhistoria.