Europeisk melankoli i homogent album

Fransk saxofonist, tysk pianist, schweizisk basist i ett ytterst lugnt, glest, stilla album, kryddat med återhållen dissonans.

Matthieu Bordenave, 
Patrice Moret, Florian Weber, "La traversée"

Matthieu Bordenave, Patrice Moret, Florian Weber, "La traversée"

Foto:

Recension2020-10-30 08:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

MUSIK

Matthieu Bordenave

Patrice Moret

Florian Weber

La traversée

ECM

Vackert utan nämnvärd sötma. Bordenaves tenorsax är som en sovandes stilla andning.  I ”River” med bara sax och piano rullar höstdimmorna sakta in över en öde slätt. Låtarna snuddar vid utplåning. I stycket ”Incendie blanc" anas en snabbare lust i pianot och i ”The Path" där en fågel kvittrar någonstans inne i dimmorna har saxofonen drag av Ben Webster-flås. ”Ventoux” överraskar med ett bassolo. Ett homogent album där alla låtar liknar varandra som ger mig en oemotståndlig lust att värma en kopp kamomillte, lägga mig ner, dra en filt över mig och somna in. Sagt och gjort …