"I förestÀllningen finns humor som passar bÄde stor och liten", enligt NSD:s recensent.
TEATER
Loranga, Masarin och Dartanjang
Norrbottensteaterns sommarteater
Medverkande: Mattias Alkberg, Nora Bredefeldt, Erik Kaa Hedberg, Tomas Isacsson, Karin Paulin och Linda Wincent.
Regi & bearbetning: Rasmus Lindberg
Scenografi: Mona BlombÀck
PremiÀr: 10 juni klockan 16 pÄ HÀgnan, Gammelstad
Scenografin, bostaden dÀr allt bara hÀnder, Àr ett rörigt kök med disktravar, tvÀtt pÄ tork, ett garage och en boda.
Linda Wincent inleder i skruvad Thatcher-look (knytblus och tuperat hĂ„r) och förklarar att hĂ€r ska det bli teater. Hon har sedan en oklar roll som berĂ€ttare och âarg tantâ som försöker hĂ„lla reda pĂ„ det röriga gĂ€nget.
Loranga Àr den normlösa men lekfulla pappan som inte vill arbeta. Han gÄr hellre i morgonrock och tehuva pÄ huvudet hela dagen och Àter glass med kaviar. Han styrs mestadels av storhetsvansinne, plötsliga infall och han har noll konsekvens-tÀnk. Musikern/poeten Mattias Alkberg gör hÀr skÄdespelardebut och det gör han sÄ naturligt och bra.
Sonen Masarin som spelas av Nora Bredefeldt Ă€r oftast med pĂ„ de galna infallen. Farfadern Dartangjang Ă€r en riktig âSkalle-Perâ, som trĂ€ffsĂ€kert spelas av Karin Paulin. Han klagar pĂ„ sina Ă„lderskrĂ€mpor men i sina stunder av demens Ă€r han Ă€ndĂ„ otroligt vigilant. Ena stunden tror han sig vara tigertĂ€mjare, för att i nĂ€sta stund bli rörmokare, lĂ€kare och sĂ„ vidare. Paulin Ă€r bra pĂ„ humoristiska roller och roliga dialekter.
Erik Kaa Hedberg gör rollen tjuven Gustav med inslag av slapstick, till exempel att han alltid gÄr och rör sig som en tjuv i en stumfilm. Teatermusikern Thomas Isacsson ambulerar som korvgubben, gammelfarfar med mera. Och sedan bidrar mindre statistroller till liv och rörelse.
Linda Wincent inleder i skruvad Thatcher-look med knytblus och tuperat hÄr.
Musiken och texterna Àr skrivna av Mattias Alkberg och har, precis som förestÀllningen i helhet, en chosefri touch och framförs lite som en skramlig orkester.
I den hĂ€r förestĂ€llningen, som baserar sig pĂ„ barnboken av Barbro Lindgren, finns humor som passar bĂ„de stor och liten. Avsaknaden av sensmoral Ă€r befriande. Det blir sĂ„ komiskt nĂ€r vuxna pratar och beter sig som barn. Som nĂ€r Loranga blivit av med en papegoja han hittat, dĂ„ bölar han högljutt och kastar sig i soffan. Och nĂ€r det blir tal om att sonen borde gĂ„ i skolan frĂ„gar han âVem ska dĂ„ vara hemma med mig och Ă€ta bullar och leka?â
TvĂ„ förestĂ€llningstimmar, inklusive paus, kĂ€nns tillfredstĂ€llande vĂ€lfyllda â med trams!