Vad kom först? Brolles sångröst genom fascinationen för Elvis eller intresset för Elvis på grund av sin sångröst?
Kjell "Brolle" Wallmark redogör inte för just detta under kvällen men det mesta annat går han igenom från scenen. Trots att han är väldigt förknippad med Boden så är det ändå Tennessees hjältar vi tänker på när Brolle öppnar munnen och då är det inte så konstigt att han ger bort huvudrollen till Elvis Presley med backning av Jerry Lee Lewis och Johnny Cash i sin personliga show. Vem kan avgöra var Sun Records-giganterna slutar och Brolle börjar ändå? Vem är vem?
Efter 100 minuter vet vi allt om de legendariska artisterna, men ingenting om sångaren från Inbyn. Ett tecken på norrbottningens vördnad för sina idoler men troligtvis en besvikelse för alla hans egna fans. Tanken på att väva ihop Brolles egna upplevelser med historien om giganterna är kittlande men mycket mer än att "farsan hade alla deras plattor" får vi inte veta.
Showen är uppbyggd som en berättelse, med start i Jerry Lee Lewis födelse 1935, och är fullmatad med anekdoter och skådespelande från Brolle och de sex dansande körsångarna. Vi får följa med i uppgång och fall via sketcher, storbildsfilmer och tecknade karaktärer som riktar sig mot "Brew-ley".
Förutom luggen 2001 har han inte haft mycket nytänk genom sin karriär och trots att han gör egna versioner och visar att han har en egen röst har ingen behövt fundera över var han har fått sin inspiration ifrån. Det är tydligt att han inte vill stjäla något av ljuset från sina förebilder och inte ens under "Suspicious minds" (som han gjort många bejublade framträdanden med) vill han stå i centrum och delar med sig av låten i en duett.
På Instagram använde Brolle hashtaggen #slutsålt inför premiärkvällen och om jag ska vara snäll kan jag tolka det som en uppmaning – om jag ska vara hård är det en ren lögn, för läktarna är väldigt tomma i den stora arenan.
Det är inte så mycket Memphis över en islada i minus 20. Men det är väldigt mycket Norrbotten. Och när Brolle är så norrbottnisk som det går, samtidigt som det mycket väl kan stå Tennessee i hans pass (med ett personnummer som startar på 5), är det väl inte konstigare att köra en rock n roll-show i Delfinen än att ställa en grabb från Inbyn på Beale Street.
Men temperaturen under "Elvis, Cash, The Killer and me" påminner snarare om en mittenperiod mot Brynäs än en fredagskväll i den amerikanska södern. Trots att det både är en ring of fire och great balls of fire från Sun Records hettar det aldrig riktigt till när Brolle is playing with fire.