Johanssons för jazztraditionen vidare

Att äpplet inte faller långt från trädet bevisar bröderna Johansson.

"Bröderna Anders och Jens Johansson förvaltar på bästa sätt arvet efter fadern Jan", skriver NSD:s recensent.

"Bröderna Anders och Jens Johansson förvaltar på bästa sätt arvet efter fadern Jan", skriver NSD:s recensent.

Foto: Pressbild

Recension2021-11-12 22:46
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

MUSIK

Bröderna Johansson spelar jazz på svenska

Kulturens hus, lilla salen

Fredag 12 november kl 19.30

Anders på kontrabas och Jens på piano förvaltar på bästa sätt arvet efter fadern Jan. En mer älskad svensk jazzskiva än Jans och Georg Riedels "Jazz på svenska" är svårfunnen. Det har till och med gjorts en radiodokumentär om hur dessa 33 minuter och 46 sekunder från 1964 påverkat folk och gör det än idag.

De har båda en finkänslighet i sitt spel som även återfinns hos originalet. Det hörs verkligen i pianospelet och basdito att detta är musik de har haft med sig blodet sedan unga år. Anders är kvällens utmärkta ciceron och får verkligen med sin humor publiken med på noterna. Här bjuds på gamla klassiker som "Ack Värmeland du sköna", "Emigrantvisa", "Berg-Kirstis polska" – signaturmelodin till "Hem till byn" och naturligtvis "Visa från Utanmyra". Många låtar kommer från Dalarna men även utflykter till Jämtland, Medelpad och Ryssland hinns med bland kvällens folkmusikjazzpärlor.

På några låtar tar Anders fram stråken vilket bidrar till en välbehövlig variation. Inför extranumret erkänner Anders villigt att detta är rätt så sövande musik men att publiken av applåderna att döma inte somnat.

Det hade han inte behövt vara orolig för. Detta är förvisso vilsamt och lättlyssnat utan några större åthävor. Men absolut inte sövande muzak.

När det bjuds på sådan här jazz av yppersta klass vill man vara klarvaken och njuta av varenda minut. Två lika spelskickliga som spelhungriga musiker, en flygel och en basfiol, är allt som krävs för en förtrollad afton.