Jubileumsbok skapar en färgrik bild av Sara Lidman

Sara Lidman skulle i år ha fyllt hundra. Hon gick bort 2004, först av de tre stora Västerbottensförfattarna. Sara Lidman-sällskapet hyllar henne med en 528-sidig bok där Harald Larsen valt 366 texter av författaren. En tegelsten, men så var hon också en av landets tyngre författare.

100 år sedan Sara Lidman föddes. Stora bilden ”En gnistrande och förargelseväckande kvinna i offentligheten”, enligt Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Foto: Cato Lein. Övre vänstra bilden Sara med syskonen Agatha, Folke och Ann-Tora 1935. Nedre till vänster efter realexamen i Piteå med pappa Andreas 1942. Övre till höger med debutromanen "Tjärdalen" 1953 och högra nedre bilden med Ivar Lo Johansson på Öland 1957.

100 år sedan Sara Lidman föddes. Stora bilden ”En gnistrande och förargelseväckande kvinna i offentligheten”, enligt Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Foto: Cato Lein. Övre vänstra bilden Sara med syskonen Agatha, Folke och Ann-Tora 1935. Nedre till vänster efter realexamen i Piteå med pappa Andreas 1942. Övre till höger med debutromanen "Tjärdalen" 1953 och högra nedre bilden med Ivar Lo Johansson på Öland 1957.

Foto: Montage

Recension2023-09-18 06:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Harald Larsen (red)

Levtrådar

Ett och hundra år med Sara Lidman

Ordfront förlag

Att Sara Lidman växte upp i Missenträsk är nog bekant för de litteraturintresserade. Hon gjorde en braksuccé som 30-åring med debutromanen ”Tjärdalen” 1953 och följde upp den med ”Hjortronlandet”. Då hade hon upplevt ungdomsår präglade av tidens farsot tbc, eller lungsoten som sjukdomen kallades.

undefined
Sara Lidman i det nyuppförda härbret Kajsaberget, tidigt 1960-tal.

Hon berättar om sin ”underliga tillvaro”. Ett år på sanatorium och måste sedan sköta sig hemma under ett par år. Hon läste då på korrespondens. ”Somliga perioder arbetade jag rent hysteriskt, unnade mig knappt sömnen. Jag hade inga vänner i byn; mina forna skolkamrater hade andra nöjen och arbeten än jag och de var till en början också något rädda för smitta varför jag höll mig undan från dem”, berättar hon i ett brev.

Hon organiserar en avdelning av nykterhetsrörelsen Blå Bandet i Missenträsk och skriver i ett insändarsvar i Skelleftebladet: ”Jag är 18 år och kanske kan betecknas som en ’rykande veke’ men att jag offentligen beskylles för att ha tagit till min uppgift att föra mina kamrater på villovägar … det tog mig djupt.”

undefined
Huvudbyggnaden på Lidmansgården i Missenträsk på 1990-talet. På bron Leif Sjöberg och Sara Lidman.

Samma år känner hon sig utvilad och att det är ljuvligt att vara människa och 18 år. ”Och realen tog jag. Men inget högtidligt var det. För bara Sören och jag kom ut. Men far var där och tant Olga och tog emot mig med blommor.” Realexamen tog Sara Lidman i Piteå och hon undrar nu över framtiden. ”Kindergartenfröken? Ungar är ljuvliga. Bibliotekarie? Böcker är gudomliga. Vi har i alla fall skickat efter prospekt till fyra studentfabriker”.

undefined
Sara Lidman med syskonen Agatha, Folke och Ann-Tora den 25 september5 1935.

1959 besöker Sara Lidman Pajala och finner en urgammal, nordlig stämning vid älven. I hotellet finner hon i köket en ”riktig kalaspingla, men långsam som ödemarkens barn. Bluslinningen kantad mot halsen av kyssmärken. Uttråkade handelsresande som där begravt sin medhavda ödslighet. Hon ser inte uttråkad ut.”

undefined
Sara Lidman med debutromanen "Tjärdalen" 1953.

2003 går Sara Lidman till attack mot modeplagget stringtrosan och längtar tillbaka: ”Mah Jong godkände kroppen – tjejernas clitoris och killens ollon! … Dagens modeindustri håller på att ta igen herraväldet. Från kyskhetsbältets tid. Det är sadistiskt. De försöker göra killarna grymma och tjejerna lydiga och kuvade – med rakad mutta och tuktad stjärt.”

undefined
Sara Lidman har tagit realexamen i Piteå 1942 och pappa Andreas tar med henne till stadens fotograf.

Sara Lidman hyllar Mikael Niemi för hans roman ”Populärmusik från Vittula”: ”Din prosa är den mest spänstiga och ohysteriska i Sverige … gosse-karl vad du åstadkommer !!!”. Hon är inte lika imponerad av tidigare nya författare och karaktäriserar Ulf Lundell och Erica Jong som ”självupptagna njutningskonsumenter”.

1981 deltar hon i ett möte om uranbrytning i Pleutajokk i Arjeplogs kommun. Hon kommer hem med ett självhat: ”Jag pratade fritt på kvällen och i Sporthallen. Kommer in i den där predikantskälvan när alla blir tända och som är det värsta jag vet därför att jag ska aldrig mer tala utan manus”.

undefined
Sara Lidman och Ivar Lo Johansson på Öland 1957.

Det är sådana ”levtrådar” som Harald Larsen fyller boken med. Utdrag ur dagböcker, brev, artiklar. Han har dykt ner i författarens arkiv som finns hos universitetet i Umeå och det måste ha varit ett grannlaga arbete. Resultatet blev gott, för här får vi en färgrikare bild av författaren. Hon klarade lungsoten efter vistelser på sanatorier runtom i Sverige och utomlands. Med stort engagemang gav hon sig sedan ut och skildrade världen, den nära och den längre bort.