NY BOK
Harald Larsen (red)
Levtrådar
Ett och hundra år med Sara Lidman
Ordfront förlag
Att Sara Lidman växte upp i Missenträsk är nog bekant för de litteraturintresserade. Hon gjorde en braksuccé som 30-åring med debutromanen ”Tjärdalen” 1953 och följde upp den med ”Hjortronlandet”. Då hade hon upplevt ungdomsår präglade av tidens farsot tbc, eller lungsoten som sjukdomen kallades.
Hon berättar om sin ”underliga tillvaro”. Ett år på sanatorium och måste sedan sköta sig hemma under ett par år. Hon läste då på korrespondens. ”Somliga perioder arbetade jag rent hysteriskt, unnade mig knappt sömnen. Jag hade inga vänner i byn; mina forna skolkamrater hade andra nöjen och arbeten än jag och de var till en början också något rädda för smitta varför jag höll mig undan från dem”, berättar hon i ett brev.
Hon organiserar en avdelning av nykterhetsrörelsen Blå Bandet i Missenträsk och skriver i ett insändarsvar i Skelleftebladet: ”Jag är 18 år och kanske kan betecknas som en ’rykande veke’ men att jag offentligen beskylles för att ha tagit till min uppgift att föra mina kamrater på villovägar … det tog mig djupt.”
Samma år känner hon sig utvilad och att det är ljuvligt att vara människa och 18 år. ”Och realen tog jag. Men inget högtidligt var det. För bara Sören och jag kom ut. Men far var där och tant Olga och tog emot mig med blommor.” Realexamen tog Sara Lidman i Piteå och hon undrar nu över framtiden. ”Kindergartenfröken? Ungar är ljuvliga. Bibliotekarie? Böcker är gudomliga. Vi har i alla fall skickat efter prospekt till fyra studentfabriker”.
1959 besöker Sara Lidman Pajala och finner en urgammal, nordlig stämning vid älven. I hotellet finner hon i köket en ”riktig kalaspingla, men långsam som ödemarkens barn. Bluslinningen kantad mot halsen av kyssmärken. Uttråkade handelsresande som där begravt sin medhavda ödslighet. Hon ser inte uttråkad ut.”
2003 går Sara Lidman till attack mot modeplagget stringtrosan och längtar tillbaka: ”Mah Jong godkände kroppen – tjejernas clitoris och killens ollon! … Dagens modeindustri håller på att ta igen herraväldet. Från kyskhetsbältets tid. Det är sadistiskt. De försöker göra killarna grymma och tjejerna lydiga och kuvade – med rakad mutta och tuktad stjärt.”
Sara Lidman hyllar Mikael Niemi för hans roman ”Populärmusik från Vittula”: ”Din prosa är den mest spänstiga och ohysteriska i Sverige … gosse-karl vad du åstadkommer !!!”. Hon är inte lika imponerad av tidigare nya författare och karaktäriserar Ulf Lundell och Erica Jong som ”självupptagna njutningskonsumenter”.
1981 deltar hon i ett möte om uranbrytning i Pleutajokk i Arjeplogs kommun. Hon kommer hem med ett självhat: ”Jag pratade fritt på kvällen och i Sporthallen. Kommer in i den där predikantskälvan när alla blir tända och som är det värsta jag vet därför att jag ska aldrig mer tala utan manus”.
Det är sådana ”levtrådar” som Harald Larsen fyller boken med. Utdrag ur dagböcker, brev, artiklar. Han har dykt ner i författarens arkiv som finns hos universitetet i Umeå och det måste ha varit ett grannlaga arbete. Resultatet blev gott, för här får vi en färgrikare bild av författaren. Hon klarade lungsoten efter vistelser på sanatorier runtom i Sverige och utomlands. Med stort engagemang gav hon sig sedan ut och skildrade världen, den nära och den längre bort.