I fredags såg jag Sofia Jannok på Jokkmokks marknad och under tisdagen fick jag bevittna Maxida Märaks uppträdande på den samiska nationaldagen. Två Sápmi-giganter i helt rätt situationer.
Men även om Jannok drog två fulla hus och Märak får nöja sig med ett hundratal på Ebeneser framstår den sistnämnda som en rockstjärna, filmstjärna ... superstjärna i jämförelse. Hon är troligtvis den största vi har i den här landsändan.
Maxida Märaks karisma och närvaro har tagit henne dit hon är i dag och jag trodde att betydligt fler skulle söka sig till Ebeneser när hon äntligen gjorde en klubbspelning i Luleå. Det är nämligen så här hon ska upplevas.
Om du bara lyssnar på hennes låtar missar du hennes sylvassa blick, hennes sätt att boxa fram orden och känslan i jojken. Jag förstår att hon måste uppmana folk att komma närmare, det blir liksom ett inbyggt säkerhetsavstånd till scenen därifrån hennes kraft pumpas ut. När hon senare går ut bland publiken och ställer sig öga mot öga med skakiga åskådare under "Backa bak" blir det inte svårare att hålla avstånd.
LÄS MER: Maxida Märak är klar för Pride i Boden
Jag har alltid tyckt att hon är betydligt bättre som artist än som låtskrivare och jag skulle vilja lägga till att hon är en bättre sångare än rappare.
Hennes sång på "Nu blåser det på månen" och "Andas" är så otroligt bra att hennes rhymes aldrig kommer i närheten, synd då att vi får uppleva så liten andel av den varan. Dagen till ära presenterade hon nya "Baseball bat" och efter att hon berättat att hon ser jojk som "en tonsatt känsla" är det svårt att inte bli berörd. Låten handlar nämligen om ilskan efter att hennes syster blivit misshandlad.
Det är höjdpunkter i en konsert som annars har svårt att få upp farten. Låtar som "Möts vid rondellen", "Rebell" och till och med tidigare starka "Matrix" hjälper inte till att fånga känslan av att vilja "älska, dansa och slåss" som hon önskat.
Trots ett ihärdigt klappande blir det inget extranummer, hon har kanske inte mer att erbjuda. Kvar lämnas vi med känslan av att ha bevittnat en stjärna – inte mer.