"Hooja är vår tids största lägereld"

Helgens huvudakt är här. Festivalens stora dragplåster med ett sådant förväntat publiktryck att arrangörerna var beredda på att öppna upp området från alla håll. 

Minnet av hur de förra året drog 7 000 besökare till Kirunafestivalens sista upplaga i gamla centrum drar inte ner förväntningarna på kvällen och redan 90 minuter innan börjar ett publikhav att bildas.

Enligt arrangören är det cirka 8 000 danssugna som intar position och jublet låter sig inte vänta när motorsågen drar igång festen. Vilken låt det är spelar ingen roll, publiken kan texten och sjunger med i varenda en. 

När till och med den nästintill dagsfärska låten “Diskoteka” får nya centrum att gunga är det svårt att inte bli glad.

Det hela känns väldigt förutsägbart och överraskningsmoment uteblir. 

Springandet fram och tillbaka på scen och rekvisitan med tält och älg är densamma, har man sett Hooja en gång så vet man vad man har att vänta sig. 

Men samtidigt - varför ändra på ett, uppenbarligen, välfungerande koncept? Lördagens publiksiffra visar att man gärna kommer tillbaka.

Hooja har under de senaste åren tagit sig in i samhällets alla vrår. Den pälsmössebeklädda duon diskuteras vid kaffeautomaten på kontoret, släktmiddagen med morföräldrarna, i sandlådan på förskolan och inte minst hos festande ungdomar. 

De är en av vår tids största lägereldar och ingen kan värja sig för skogsröken. Det handlar inte om fin- eller fulkultur eller huruvida musiken skapas med djup eller inte. Det handlar om hur musik kan ena Vilgot 4 år och Karin 60 år framför samma scen, på samma festival. Kanske är det det enkla som är det vackraste, någonstans känns det som sanning under Hoojas 50 minuter under bar himmel.

Precis som Magnus Tosser skrev efter deras arenakonsert i Luleå februari ”Med den här upplevelsen har kanske Hooja ändå kramat ut det sista ur schablonen. Humor och ironi åldras sällan väl och att ta kliv utanför glesbygdskavajen är svårt.” Så frågan som kvarstår är hur länge veden kommer att fortsätta vara torr. 

En sak är i alla fall säker och det är att det är få som kan få en hel stad i extas av att ställa frågan “kan ni backa med släp”.

RECENSION

Hooja

Kirunafestivalen LKAB-scenen lördag klockan 20:00

Längd: 50 minuter

Publik: Helgens största och i alla åldrar.

Bäst: “Polers”

Sämst: “Grusväg"

Betyg: 3