Zacke i Kulturens hus.
Med fem album i ryggen och 15 år som artist är Luleåsonen Zakarias Lekberg en av Norrbottens främsta musiker genom tiderna. Under fredagskvällen tar han sitt, relativt, nykläckta album Noir till scenen i stora salen i Kulturens hus, varvat med ett noggrant urval av äldre låtar ur sin katalog.
Det är alltid något speciellt med artister på hemmaplan. Det känns lite mer, lite bättre och lite viktigare. Men med för många tomma rader och några som bara är fyllda till hälften, känns lokalen som ett för ambitiöst val. Det som hade kunnat bli en perfekt hemmafest tappar i stället sin intimitet.
Och redan vid första tonen längtar jag bort.
Inte för att det inte är bra, tvärtom. Men ge publiken en kall öl, ståplats och lilla salen.
Med avspärrningstejp, varningsljus och en kedja runt halsen bygger Zacke upp en genomtänkt och välarbetad dramaturgi på scen. Tillsammans med Erik Gotfredsen och Rebecka Digervall som står upphöjda på varsin piedestal blir helheten både stark och dynamisk.
Och gästspelen av både Mattias Alkberg och Alma Augusta är det inte bara snyggt inramade, utan räddar även upp huvudpersonens egna stiltje vid mikrofonstativet.
Med den gröna omställningen som röd tråd berättar han en nutidshistoria med en särskild känsla och unika ljudbilder. Och med tända ljus och Alma Augusta vid sin sida knottrar sig huden under Fabrikpsalmen. Det inte bara mäktigt utan även konstnärligt smart.
Zacke i Kulturens hus.
Men emellanåt blir det svårt att ignorera den halvfulla salen. Vissa av låtarna landar platt och tappar sitt grepp med en publik som sätter sig lite för snabbt efter storfavoriter som Halvvägs och Torgny.
Även om Zacke stundtals lyckas med känslan av både gåshuds-mäktigt och hemmafest-mysigt är inte stora salen platsen för spelningen ikväll.
Med ståplats och mindre yta hade det varit total magi. Nu får vi nöja oss med snudd på.
Zacke i Kulturens hus.
Recension
Zacke
Kulturens hus Luleå
Fredag 14 mars 19:30
Längd: 1 timme och 30 minuter.
Publik: Några barn och många 40-åringar.
Bäst: "Fabrikpsalmen" och Rebecka Digervalls sång.
Sämst: Spara på rökmaskinen, scenen försvann i ett dunkel.
Betyg: 4