NY BOK
Karin Smirnoff
Sockerormen
Polaris
Blev den dÄ lika spÀnnande som debutserien? Författaren tar i och skapar en skruvad historia. En pedofil som tar sig an tvÄ musikaliska underbarn som nÄr internationell framgÄng under gÀrningsmannens ledning. Det hela svÀvar i overklighetens dimma och vÀcker inga kÀnslor hos lÀsaren.
Overkligheten kan ju vara spĂ€nnande, men det Ă€r inte âSockerormenâ. TvĂ„ barn med taskiga hemförhĂ„llanden som skriver en symfoni om döden redan i smĂ„skolan och slĂ„r vĂ€rlden med hĂ€pnad. De rör sig ocksĂ„ hemtamt pĂ„ egen hand i storstaden Paris i jakten pĂ„ huvudpersonen Agnes förlupne pappa. Det blir för mycket.
Smirnoff hade en fin personteckning i Jana Kippo-serien. DÄ rörde hon sig pÄ hemmaplan, i den vÀsterbottniska byn och i norrbottniska Tornedalen. Vi fick komma nÀra hennes personer. Nu Àr hon pÄ bortaplan, i SödertÀlje, och hon lyckas inte sÀtta fÀrg och profil pÄ personerna.
Rent sprĂ„kligt har Karin Smirnoff rĂ€ttat in sig i ledet och det Ă€r bra. Inte sĂ„ mycket dialekt och egennamnen fĂ„r nu stora begynnelsebokstĂ€ver. Men det stör fortfarande lĂ€sningen att hon inte anvĂ€nder kommatecken. Ett komma kan betyda sĂ„ mycket, som i meningen âNej dummer sĂ€ger han i en vanlig spisâ. Den meningen pĂ„ sidan 225 bör svensklĂ€rare ta till vara.
Polaris borde ha refuserat âSockerormenâ. Det hade varit att vĂ„rda Karin Smirnoffs författarskap.