Spännande utställningar – men delvis ointressanta

Tankeväckande och symbolladdat men inte alltid intressant, tycker recensenten Susanne Holmberg om två av utställningarna på Havremagasinet i Boden.

Kalle Brolins videoverk ”Jag är osläcklig” visar en rekonstruktion av hur barnarbetare firades ner i gruvschakten i kolgruvan i Skromberga på 1800-talet.

Kalle Brolins videoverk ”Jag är osläcklig” visar en rekonstruktion av hur barnarbetare firades ner i gruvschakten i kolgruvan i Skromberga på 1800-talet.

Foto: Susanne Holmberg

Recension2022-01-11 06:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

KONST

Anna Linder

Colere

Kalle Brolin

Jag är bergtagen

Länskonsthall Havremagasinet, Boden

Pågår till 30 januari

Konstnären Anna Linders utställning ”Colere” är en omfattande betraktelse av utvecklingen av det som var hennes familjs kronotorp i Laisheden, Sorsele, från 1919 till 1964. Där levde släkten Stenlund som en form av nybyggare och försökte göra marken de hade till låns av Kronan odlingsbar. Platsen har idag återtagits av naturen.

Konstprojektet är ambitiöst och består av många delar och i många medier – ljud, bild, foto, nyskriven musik, arkivmaterial, familjefoton, dagboksanteckningar med mera. Vissa delar av utställningen är mer spännande, andra mer ointressanta. Att läsa dokumentation kring nämnda kronotorp känns till exempel alltför tidskrävande.

Det som fångar min uppmärksamhet och berör mig mer är en mörklagd del av rummet. Där pågår ett stämningsfullt skuggspel. En mekanisk mackapär får några torkade och pressade blommor att rotera och när detta belyses med diabildsprojektor mot en filmduk ser det ut som vajande blommor på en äng – som ett stycke svartvit stumfilm. En serie småtavlor av blommor i fototekniken fotogram fortsätter på blomtemat. En modell av en träkyrka, ett föremål med affektionsvärde från kronotorpet, minner om den frikyrkliga traditionen som är stark i Västerbotten.

På källarplanet ses Kalle Brolins installation som berör gruvbrytning i Skåne. Från stenkolsbrytningen på 1800-talet, med barnarbetare, till den nutida prospekteringen av mineralet vanadin, som används i batterier i bland annat smarta telefoner. 

Ett av videoverken ”Jag är bergtagen”, har formen av två smarttelefoners skärmar. Ett flöde av bilder tecknar bilden av nutidssamhället som slukar energi till vårt evinnerliga, ibland själlösa, skärmliv. 

Ett andra videoverk, ”Jag är osläcklig”, är en långsam filmloop som visar en rekonstruktion av hur barnarbetare firades ner i gruvschakten i kolgruvan i Skromberga på 1800-talet. Verket är vackert i sig självt och får en extra dimension när man läser om de hårda förhållandena. 

Ett gammalt fotografi av ett teatersällskap som framför sagoföreställningen ”Den bergtagna” ger en extra dimension till Kalle Brolins verk som i sin helhet är starkt symbolladdat och tankeväckande.

Kalle Brolin och Anna Linder står för två av fyra utställningar i Havremagasinet.