NY BOK
Kjell Westö
Skymning 41
Albert Bonniers förlag
Romanen utspelar sig mellan det sovjetiska genombrottet vid Summa i februari 1940 (vinterkriget) och det finska genombrottet vid Säntämä i augusti 1941 (fortsättningskriget). Vid Summa stupade farfar Erling Westö och vid Säntämä morfar Gunnar Hedberg. Båda 28 år gamla. Kjell Westö säger att han påbörjade romanen innan Ukraina kriget men att han påverkats av brutaliteten under skrivprocessen.
Tiden och tidsandan och att fånga stämningar har alltid varit viktiga i Kjell Westös författarskap. Han skriver om den lilla människan som flyter med tidsströmmen i en många gånger ond värld.
Historien tar vid femtio dagar in i vinterkriget och sträcker sig fram en bit in fortsättningskrigets sommar.
Berättelsen kretsar kring skådespelaren Molly Timm, på turné med ett finlandssvenskt teatersällskap i Sverige, och hennes fästman, journalisten och krigskorrespondenten Henry Gunnars. Molly skall engagera och samla in pengar för ”Finlands sak” i Sverige. Hon och sällskapet reser runt på olika orter.
Molly åskådliggör också kvinnan roll i ett land i krigstillstånd. ”Kriget hade invaderat dem alla och inget skydd fanns att få.”
Den påtvingade separationen och kriget komplicerar alla relationer. Krigserfarenheternas personliga trauman spiller över på privatlivet.
Henry har, trots att han inte bar vapen i vinter- och fortsättningskriget, som krigskorrespondent sett krigets grymheter. Han är reportern på Hufvudstadsbladet som begett sig till fronten som krigskorrespondent. Hans journalistiska renommé är gott och hans frontrapporter till en början uppskattade av läsarna.
Men vartefter krigshändelserna utvecklar sig får han allt svårare att rapportera ärligt om det han upplever, och hans texter blir inte längre publicerade. Tidningsledningen kräver optimistiska rapporter från fronten.
En av Henrys vänner kommer fysiskt oskadd från vinterkriget, men djupt skadad i sin själ. Vid den här tidpunkten hade begreppet posttraumatiskt stressyndrom ännu inte etablerats. Fysiska skador är okej, men psykiska trauman avfärdas som ”feghet” av militärläkarna.
Kjell Westö skriver i bokens efterord att en förebild för Henry Gunnars var den legendariske krigskorrespondenten för Hufvudstadsbladet Gunnar Johansson, som stupade i Karelen 1942.
Som det brukar vara i Westös romaner är staden Helsingfors i centrum. Han är stadens stora berättare i ett flertal böcker. Staden är en egen ”karaktär” i boken.
Att krig i alla tider fördärvar människans moraliska kompass bekräftas i Kjell Westös bok. Vidare att boken får en säregen kraft av tiden vi lever då kriget inte är något abstrakt utan i vårt närområde. Vad gör kriget med människan, livet?