Tidholms tidlösa tankar om djur, natur och konst

Jordlöparen fanns i många miljoner år innan den fick sitt namn. Arterna är många, men ofta syns den långbent och snabb när den löper över jorden med pejlande antenner.

Thomas Tidholm tycker att alla som är intresserade av politik borde studera hur naturen klarar att leva utan beslutsordning och hierarki.

Thomas Tidholm tycker att alla som är intresserade av politik borde studera hur naturen klarar att leva utan beslutsordning och hierarki.

Foto: Po Tidholm

Recension2020-08-27 09:04
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Thomas Tidholm

Jordlöparens bok

Ordfront

Nästan aldrig ser man två av dessa skalbaggar tillsammans. Hane och hona söker sig till varandra bara när de ska säkra släktets fortbestånd. Övrig tid rör de sig, äter och vilar ensamma – inte helt olikt nutidens alltfler boende i ensamhushåll, för att göra en reflektion i förbifarten. 

”Ensamma. Sänd dem en tanke”, uppmanar Thomas Tidholm, som valt jordlöparen som utgångspunkt för det som främst förstås är hans bok – en poetisk, närmast meditativ och starkt tankeväckande skrift om människans relation till djuren, naturen och konsten.

En gång, konstaterar han, fanns ett starkt samförstånd mellan människan och naturens djur. Numera har människorna förvandlats, ironiskt iakttaget: 

”Vi har fötter, med mera. Vi kan springa till bussen. Vi har media.”

Ju mer människans värld har vuxit, desto mer har den krympt för naturen och djuren. Naturen har drabbats av sorg, är ”sårad och bitter, traumatiserad. Den minns oförrätter, övergrepp, utrotning, Den har insett att den från och med nu är hänvisad till att ta hand om sig själv och sörja för sin överlevnad så gott den kan.”

Ibland blir tankegångarna lite egendomliga. Eftersom naturen är organiserad enligt anarkistiska principer, tycker Tidholm att alla som är intresserade av politik borde studera hur naturen klarar att leva utan beslutsordning och hierarki. 

Som om mänsklighetens mest rovlystna inte redan har släppts fria, med skrämmande resultat.

Bland djurliv och växtlighet planterar han också tankar om konsten. Den som djuren valt bort (?), men vars spänningsfält vi människor är beroende av.

Tanken på att konst för myror är en omöjlighet väcker hans vemod. Visslar han en låt i skogen är det inte någon fågel som svarar. Lägger han fram en läcker krusbärsmätarlarv åt jordlöparen vill den inte ha den. Men, menar han, ”då måste man ändå tänka att det var värt ett försök.”

Hans funderingar formuleras ofta som frågor: Hur kunde det bli evolution? Vad tänker den tänkande människan på? Vad är vi ute efter? Vad innebär det att slippa ha sig själv, sitt eget ihopsnickrade Jag, som ständig barlast? 

Liksom oss alla förblir han svarslös, i insikt om att allt är en enda stor fråga – även svaret.

”Det är ju ett underverk vi har att göra med. Inte alla har tänkt på det.”

Också mycket annat i vår värld framstår som otänkt. Thomas Tidholms bok inspirerar oss att ändra på det.