"Fifty shades freed" är den tredje och avslutande delen i historien om Christian Grey och Anastasia Steele. En avslutning som innehåller smarta vändningar, gastkramande spänning och en lysande dialog.
Skoja bara.
Ingen som har sett de första filmerna kunde heller förvänta sig detta. Däremot får vi se en del – spoilervarning – sexscener.
"Freed" inleds med att paret avger äktenskapslöften, trär svindyra ringar på varandras fingrar och har en ljuvlig bröllopsfest som klipps vidare i en romantisk resa till Paris och Nice. Ganska snabbt har de också sex.
I första delen byggdes förväntningarna upp likt förspel mot förbjudna BDSM-äventyr, i del två exploderade allt i ett vaniljigt frustande och nu är tanken att vi ska nå klimax. Det är rätt otroligt att dessa två kaniner fortfarande inte kan låta bli att pippa. De. Kan. Inte. Sluta.
"Fifty shades freed" är som en omvänd porrfilm där omotiverade sexscener pressas in i handlingen för att ge filmen någon sorts legitimitet.
Efter en biljakt blir Anna så sugen att hon hoppar på Christian i förarsätet på en parkeringsplats. När hon köper en ny klänning måste han direkt in och pilla. När Mr. Grey vaknar mitt i natten av att Mrs. Grey är i köket blir det – just det – matsex. De är så fruktansvärt kåta att jag nästan blir provocerad, till och med som gift gammalt par tar de minsta blick eller rörelse som en invit, varenda replik blir ett rollspel där de retar/lockar/provocerar fram älskog.
Get a red room.
Och det är precis vad de har gjort. Och ett hus. Och en båt. Och en bil.
Jag kan däremot fortfarande inte förstå vad det är som gör att Anastasia fortfarande kan tänka sig att ligga med hennes psykopat till man (även om han i denna film bara är på psykoplats nummer två efter Jack som gör allt för att hota paret).
Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren ska framstå som tuff och i kontroll men hon får inte dricka drinkar med kompisar, har inga egna pengar och påtvingas livvakter som följer henne överallt. Hon är ständigt i mannens händer och jag ser ingenting charmigt med denna barnsliga lyxlirare till snubbe.
Sådant spelar naturligtvis in i min relation till handlingen. Jag bryr mig inte särskilt mycket om galningen Jack sätter eld på Christians företag och eventuella familjehemligheter känns möjligtvis som en förklaring till hans beteende, men inte något som berör mig.
Sammanfattningsvis blir detta tänkta klimax snarare till en lång kamp för att komma någon gång. Varken roligt, spännande eller upphetsande.