Det droppar in vatten från taket när Erik Bäckström (Rolf Lassgård) dricker upp det sista ur gårdagens vinflaska efter ännu en vandring i skogen. Den före detta Stockholmspolisen har halkat rejält på den sociala stegen och sitter vid köksbordet utan jobb eller umgänge.
Om han fått sparken eller gått själv finns det delade meningar om, men att det är en mörkare Erik råder det inga tvivel om. Supersnuten har blivit ett vrak.
LÄS MER: Mer romantik och humor i "Jägarna"
När världens norrbottnigaste sörlänning, Lassgård, är tillbaka i Älvsbyn har det mesta blivit nytt. "Jägarna" är numera en tv-serie, flanellskjortorna från Kjell Sundvalls klassiker syns inte till och den inskränkta kvinnosynen har ersatts av internationellt nätverkande. Bildrutorna med kikarsikten har bytts ut mot övervakningskameror på industriområden.
Men Erik Bäckström är fortfarande specialist på att skapa dålig stämning och förvandla vänner till ovänner. Och kvinnor är fortfarande mest flickvänner och potentiella flirtar (det går en finskbrytande skurk på varje kvinnlig karaktär).
Jag släpper dock irritation över att det ska vara så svårt att skriva in annat än gubbar i rollistan när Rolf Lassgård ändå stjäl varenda scen. Trots att han är från Östersund är det han som är skogens konung i Norrbotten.
LÄS MER: Rolf Lassgård: "Det har varit helt fantastiskt"
Vad händer då? Upplägget är välbekant.
Återigen tassar huvudkaraktären in på områden han "inte har ett siit med att göra" och vi är bekanta med den tvärtjuriga och hetlevrade konstapelns sätt att agera. Den här gången är det de lokala näringslivshjältarna som går vilse i skogen då de jobbar för att locka utländska aktörer till en gruva.
Den unga polisaspiranten Peter (Johan Marenius Nordahl), brorson till Erik, följer i morbroderns fotspår – både bokstavligt och bildligt talat. På en ort där typ varenda polis är ointresserad av utredningar utgör Peter undantaget när han vägrar acceptera enkla förklaringar.
Då en medarbetare till hyllade företagarbröderna Markus (Pelle Heikkilä) och Karl (Sampo Sarkola) dör efter invändningar kring gruvans påverkan på miljön blir naturligtvis även Erik intresserad (minst sagt).
LÄS MER: Efter miljonregnet – siktar på ny "Jägarna"
Det tar ett tag innan jag förstår vem som är schysst och vem som lurar ut folk på myren – nya pusselbitar läggs genom alla avsnitt. I ett jämnhögt tempo swishar varje episod förbi utan att jag ens börjar fippla med telefonen (yes stockholmare, vi har smartphones i Norrbotten). Sex avsnitt är nog dessutom det perfekta formatet för serier, inte tjatigt och inte för kort.
Ju närmare slutet vi kommer desto djupare sjunker alla ner i myllan och fram till säsongens sita tio minuter vet jag fortfarande inte hur det ska sluta. "Jägarna" fungerar väldigt bra som serie och jag blir förvånad om det här inte blir en ny succé, med en ny uppföljare.
Det är snyggt. Det är spännande. Det är rimligt. Det känns fräscht. Och Lassgård är kung.