Wiehe tilltalar ung som gammal

KONSERT
MIKAEL WIEHE
Kulturens hus, LuleÄ
Torsdag, kl:19.30
Betyg: 4

Foto: Fotograf saknas!

Recension2013-02-14 21:46
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Jag var visserligen inte med under det brinnande 70-talet men nÄgot sÀger mig att Wiehes ton har mjuknat sedan dess. Att hans vÀnsterorienterade hjÀrta numera bultar mer av kÀrlek Àn av bitterhet. Kanske har det med Äldern att göra, eller sÄ beror det helt enkelt pÄ livserfarenhet (vilket ju oundvikligen ocksÄ kommer med Ären).

KvĂ€llens konsert inleds med lĂ„ten En gammal man, titelspĂ„ret till hans nya album som kom ut i höstas och som hĂ„ller en betydligt muntrare ton Ă€n de tvĂ„ föregĂ„ende skivorna. Titeln En gammal man syftar faktiskt delvis pĂ„ Wiehe sjĂ€lv, som tycker sig ha blivit en gammal man. ”Ni vet, en sĂ„n som gör sĂ„ gott han kan”, lyder sĂ„ngtexten fortsĂ€ttningsvis, och jag mĂ„ste sĂ€ga att nĂ€r Wiehe gör sĂ„ gott han kan sĂ„ gör han det över all förvĂ€ntan.

Det mĂ€rks mer Ă€n nĂ„gonsin att Mikael Wiehe numera trivs med sin tillvaro, han verkar helt klart stĂ„ ut med det faktum att hans ungdomsdagar för lĂ€nge sedan Ă€r förbi. Som han sa i en intervju i höstas: ”Nu Ă€r det inte lĂ€ngre jag som ska förĂ€ndra vĂ€rlden, nu Ă€r det de som Ă€r 25 som ska göra det. Men jag backar upp dem.”

Jag skulle inte vilja pĂ„stĂ„ att Mikael Wiehe gjort nĂ„gon sorts comeback efter att ha medverkat i tv-programmet SĂ„ mycket bĂ€ttre, för han var aldrig borta. DĂ€remot har han introducerats för en betydligt yngre publik – vilken jag sjĂ€lv tillhör. Och jag mĂ„ste sĂ€ga att hans musik hĂ„ller en vĂ€ldans hög standard, nĂ€r den tar vara pĂ„ den Ă€ldre publiken samtidigt som den hittar nya vĂ€gar till ynglingar som jag.

KÀnslan av nostalgi Àr svÄr att undvika ikvÀll, dÄ medelÄldern Àr hög och mÄnga har varit med sedan Wiehes begynnelse. Stora salen Àr fullsatt och publiken ger extra mycket applÄder till gamla, tidlösa dÀngor som Flickan och krÄkan och Mitt hjÀrtas fÄgel.

Wiehes mellansnack Ă€r lika lĂ„nga – och mĂ„nga – som de Ă€r fascinerande och han kritiserar friskt den borgerliga regeringen i lĂ„ten Hur tĂ€nkte du dĂ„?.

BÀst ikvÀll Àr Den jag kunde va och den egna tolkningen av Bob Dylans Masters of war. Den sistnÀmnda Àr sÄ hatisk och svart att jag mÄste le. Det krÀvs mod för att framföra en sÄdan lÄt.