”Man har glömt hur kul det här var” säger Awazes Olov Domeij när bandet kört sin första låt och därmed startat Låt Live Leva under fredagskvällen på Ebaneser. Och det märks att de tycker att det är roligt att stå på scen. Det är ösigt och det är högt och Jonna Löfgren är den coolaste trummisen som finns, tänker jag.
Medan jag, i huvudet, fan girlar Jonna Löfgren sådär slår denna tanke mig: Är dessa intima spelningar, som är en följd av corona, verkligen alltid av godo? Jag vet inte om jag är helt bekväm i att komma så här nära artisterna och därmed visa hur mycket jag gillar – eller ogillar – dem.
Och finns det inte något lite skämmigt i att betala så mycket för att vara en av högst 50 personer i publiken? Vill man verkligen att ens idol liksom ska sitta på stolen bredvid en? Är idoler inte alltid bättre när de är sådär ouppnåeligt coola?
För publikantalet på Ebaneser är inte högt. Majoriteten av tittarna är ju bänkade hemma framför dator eller tv för att se på livestreamen. Låt Live Leva är nämligen ett av alla evenemang som uppstått för att främja artister och livescenen under coronatider.
Hur som helst är Awaze bra och bästa låten är ”Pour a little love, Love”. Sedan hoppar Jonna Löfgren, Olov Domeij och Simon Zion lydigt ner i soffan bredvid Duo Nöjes egen redaktör Melanie Åström och side-kicken Gonza-Ra. Inte bara artister intervjuades av Melanie Åström under kvällen, utan även arrangörer och ljudtekniker.
Efter kör Sofia Monroy en betydligt lugnare akt. Ensam på scen, förutom under osläppta låten ”Little brother” där hon kompades av Awazes Simon Zion. Hennes röst passar lokalen bra och det är nog den här typen av musik som egentligen lämpar sig för en sittande publik.
Därefter intar The Magnettes, eller ”Pajalas stolthet” som Melanie Åström presenterar dem som, scenen. Och så de gör det. Superlativen räcker inte till. Sanna Kalla och Rebecka Digervall är helt enkelt så otroligt bäst på scen. De dansar och går ner på knä. Alla låtar är mina favoritlåtar och när de avslutar med nya hiten ”American” får de hjälp av Jonna Löfgren på trummorna. Jag njuter fullkomligt.
När slutligen Movits spelar kan publiken faktiskt inte riktigt sitta still, trots att de faktiskt måste. Alkoholen många har fått i sig spelar säkert sin roll, men musiken spelar nog en större roll. Händer är i luften och det stampas med benen. För att använda en klyscha går det helt enkelt inte att inte dansa när Movits spelar.
”Nu börjar livestreamen rinna ut” säger Johan Rensfeldt innan de avlutar med ”Dansa i regnet”. Sedan tillägger han: ”Men vi fortsätter festa”.
Själv åker jag tillbaka till redaktionen och skriver den här recensionen och intalar mig själv att jag ju faktiskt inte vill komma så nära idoler, det blir för skämmigt och jag vill inte plocka ner dem från deras piedestaler.
Trots att de nog ändå glidigt ner lite därifrån när jag lämnar Ebaneser är jag glad att jag såg Låt Live Leva live och inte via en stream hemifrån.
Det är nämligen behjärtansvärt med alla dessa initiativ och digitala konserter, men viss kultur och nöje måste man faktiskt se på riktigt. Även om det innebär att man kommer lite för nära artisterna.