NÀr medlemmarna i Tjuvjakt kom in i logen möttes de av en ovÀntad syn, deras önskan om en lokal överraskning pÄ "ridern" hade fÄtt ett svar.
Tidigare hade bland annat mormors badbomber, surströmming och karameller vÀntat pÄ den svenska hiphopgruppen.
â NĂ€r vi spelade i Boden fick vi massor av torkat renkött och nĂ€r vi var i VĂ€stervik fick vi senap â men pĂ„ Emmabodafestivalen var det nĂ„gon som ritat ett rövhĂ„l pĂ„ ett papper och skrivit "varsĂ„god", sĂ€ger Arvid Lundquist. DĂ„ hade de i alla fall lĂ€st ridern (skratt).
â Vi slutade efter det, fyller Olle Grafström i. DĂ„ ringde vi Blixten (bokningsbolaget) och sa: "Vi tar bort det dĂ€r frĂ„n ridern".
Tio Är efter genombrottet Àr Tjuvjakt ett flitigt turnerande liveband och med nya albumet "Lov att leva" Àr de i Kiruna för att spela upp sina nya lÄtar för norrbottningarna för första gÄngen.
Efter att ha spelat i VÀsterÄs och Ludvika dagarna innan landar de pÄ flygplatsen nÄgra timmar innan nÀsta gig. Efter middag pÄ hotellet guidas kvintetten till deras loge som vÀntar med frukt och grönsaker, chips och drickor.
â Det hĂ€r Ă€r ett bra snacksbord, konstaterar Kid Eriksson och sĂ€tter sig direkt ner för att hugga in pĂ„ vattenmelonen.
Det Àr 50 minuter kvar till att Tjuvjakt ska springa upp pÄ scenen och mötas av en hoppande skara mÀnniskor i publiken. Men nu pÄminner energin snarare om den i vÀnthallen pÄ Arlanda timmarna innan hemresa.
â Vi Ă€r ganska trĂ„kiga, det Ă€r inte sĂ„ mycket bira som det var förr. Oftast sitter alla med telefonerna bara för att spara energin, men oftast hĂ€nder det nĂ„got precis innan man ska upp. DĂ„ fĂ„r man boosten av att man mĂ„ste leverera, dĂ„ Ă€r man ganska redo om man har sparat energin, sĂ€ger Arvid Lundquist.
29-Ärige Lundquist föddes i PiteÄ, dÀr han bodde till Ätta Ärs Älder, och i Norrbotten finns mÄnga slÀktingar kvar. Det var ocksÄ pÄ PiteÄ dansar och ler, dÀr pappa Olle tidigt var festivalgeneral, som drömmen om att bli artist föddes.
â Jag har skitmĂ„nga backstage-minnen genom Ă„ren, men det var nog det fetaste jag har varit med om nĂ„gonsin. Och det hade ingenting med Tjuvjakt att göra, minns han.
Under en magisk helg 2004 lyckades tioÄriga Arvid fÄ kontakt med Fronda backstage och blev uppbjuden upp pÄ scenen, dagen efter fick han göra samma sak med Petter efter att ha imponerat med Wu Tang Clan-klÀder och allt avslutades med att han trÀffade idolerna i Mobb Deep pÄ hotellet.
â Det var helt otroligt, det var klart efter det. Jag visste vad jag ville göra med livet efter det â det var inget snack.
Din historia skulle kunna ge era fans idéer?
â Ja. Och om nĂ„gon kommer backstage med en Wu Tang-dress Ă€r det klart som fan att de fĂ„r följa med upp pĂ„ scenen kĂ€nner jag spontant.
Kid Eriksson skapar en egen soffa pÄ golvet genom att lÀgga ut handdukar, en konfunderad diskussion kring olika namn pÄ alkolÀsk i ungdomen bubblar upp och imitationer av gamla journalfilmer blir en gemensam underhÄllning. Bandmedlemmarna gÄr ner pÄ scenen för att kolla tekniken och ÄtervÀnder sedan med 17 minuter kvar till show.
En öl och en cider kommer in i logen pÄ bestÀllning men de flesta tackar nej till alkohol innan show.
â Man söp pĂ„ alla gig tidigare men vi har sĂ„ otroligt mĂ„nga gig, nĂ€r man gör flera i rad och bara blivit bakfullare med Ă„ren inser man att det inte funkar. Det kĂ€nns som att det Ă€r nĂ„got man kan pyssla med pĂ„ sin egen tid, nĂ€r vi Ă€r ute Ă€r det jobb. Det betyder att vi sĂ€llan dricker mycket och sĂ€llan stannar kvar i logen och efterfestar, det var lĂ€nge sedan, sĂ€ger Arvid Lundquist.
Med tre minuter kvar till avsatt starttid blir Tjuvjakt pÄminda om att de ska gÄ ner mot scenen och dagdrömmande blickar slits upp frÄn tankarna.
â Man kan bli matt. Man trĂ€ffar sĂ„ otroligt mycket folk, speciellt pĂ„ festivaler, nĂ€r det springer runt mycket folk. Ens sociala förmĂ„gor beror pĂ„ dagsformen men det Ă€r viktigt att giget alltid blir bra. DĂ„ funkar det bra för mig att vara mycket för mig sjĂ€lv, i min egen bubbla, sĂ€ger Arvid Lundquist.
Fans har vÀntat lÀngst fram vid scenkanten i en halvtimme och fler samlas pÄ omrÄdet nedanför.
â Det Ă€r klart att det Ă€r kul att veta vad man har framför sig, Ă€r det vĂ€ldigt mycket publik blir mer nervös men det Ă€r ocksĂ„ mycket roligare. DĂ„ kan man kĂ€nna lite nervositet, men inte alls som i början. Vi kör mycket pĂ„ rutin, vi har vĂ„r lĂ„tlista och man vet ordningen utantill. Det finns inte sĂ„ mycket att vara nervös över.