1 000 svenska musiker och artister. Och bland dem några av våra allra mest namnkunniga, så som Louise Hoffsten, Eric Saade, Petra Marklund och Mauro Scocco. Det är inte varje dag det går att samla så många i en så pass spretig bransch att stödja ett upprop. Även om nutidens kommunikationsmedel underlättar arbetet. 1 000 personer är fortfarande 1 000 personer. Eller som en kompis uttryckte det: det är så många att det nästan är lättare att se vilka som inte skrivit på än vilka som gjort det.
Ändå har det varit så tyst. Ja, förutom då från Hanne Kjöller, Dagens Nyheters fristående kolumnist, som alltid är redo att använda pennan som vore den en svingande påk. Det retar henne något så otroligt att kulturvänstern har tagit ton. Så pass att hon nästan struntar i krigsbrotten. Med några få tecken nämner hon pliktskyldigt övervåldet, men skyndar snabbt vidare till vad hon ser som det stora problemet: kulturvänsterns dubbelmoral. Hon börjar med att försöka påstå att uppropet inte fördömer Hamas terrordåd, fortsätter med att jämföra rapparen Yasins kriminella historia med Hamas agerande den 7 oktober och avslutar med att avkräva uppropet förslag på hur man skall lösa hela konflikten. Vansinniga jämförelser, lögner och klassisk härskarteknik.
Att över 25 000 palestinier har dött och att frågan diskuterats på bra mycket högre nivå än i ett upprop tycks inte vara av intresse för Kjöller. Det viktigaste för henne är att försöka frånta protesten sin legitimitet, och att göra underskrifterna till resultatet av en flockmentalitet man menar kräver att kulturarbetare måste vara vänster. Men resonemanget haltar alldeles för mycket för att hon skall anses ha lyckats. Det går inte heller att vifta bort så pass många människors val att skriva under uppropet. Däremot verkar övriga samhällets intresse för det vara svalt. Istället tycks vi kulturskribenter – alldeles för ofta även jag själv – mer intresserade av att diskutera hur pass mycket man får läsa in författaren i dess verk, eller medias val att avmaskera Hooja. Trots att konsten gott och väl kan användas till att också försöka förändra samhället i grunden.