Efter dundersuccĂ©n med "Liv Strömquist tĂ€nker pĂ„ dig" kommer nu uppföljaren till Dramatens lilla scen â "Liv Strömquist tĂ€nker pĂ„ sig sjĂ€lv".
Den hĂ€r gĂ„ngen handlar det om kĂ€rlek i vĂ„r tid. Om hur vi lever som individualister, med valmöjligheter, ny teknik och kontroll över vĂ„ra egna öden â men Ă€ndĂ„ inte kan styra över nĂ€r och i vem vi blir kĂ€ra. Inte heller över död, sorg och glĂ€dje.
ââGrejen den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r hur olika saker eller tillstĂ„nd i samtiden förĂ€ndrar vĂ„r syn pĂ„ kĂ€rlek, till exempel den tekniska utvecklingen och "self empowerment"-kulturen och hur vi uppmanas att bli vĂ€rlden bĂ€sta jag och leva ut vĂ„r fulla potential. Det handlar om hur allt det dĂ€r ska samexistera med romantisk kĂ€rlek och hur det blir krockar, sĂ€ger Liv Strömquist.
PjÀsen bygger pÄ hennes serieroman "Den rödaste rosen slÄr ut" frÄn förra Äret. DÀr undersöker hon kÀrlekens tillstÄnd i senkapitalismens tidevarv, med hjÀlp av allt frÄn Sokrates och Lord Byron till Smurfarna och Leonardo DiCaprios Àndlösa dejtande av fotomodeller.
"FörÀndrats ganska mycket"
UppsĂ€ttningen liknar "Liv Strömquist tĂ€nker pĂ„ dig" â dĂ€r texten gestaltas av en skĂ„despelarensemble i korta scener med improvisation och humor. Men nĂ€r föregĂ„ngaren attackerade tvĂ„samhetsnormer och förestĂ€llningar om kĂ€rleken Ă€r uppföljarens perspektiv nĂ€stan omvĂ€nt, tycker Strömquist.
ââDen förra pjĂ€sen var ju ganska kritisk mot romantik. Den hĂ€r Ă€r ganska pro. Egentligen propagerar den för motsatt sak, sĂ€ger hon.
TT: Har du blivit romantiker?
ââJag tror faktiskt det. Det Ă€r ju tio Ă„r sedan jag skrev de gamla texterna. Jag har nog förĂ€ndrats ganska mycket sedan dess och det kĂ€nns som att det finns en intressant kritik hĂ€r, som handlar om upplösningen av sociala band i samhĂ€llet. Det har gjorts vĂ€ldigt mĂ„nga angrepp pĂ„ den romantiska tvĂ„samheten och kĂ€rnfamiljen sĂ„ dĂ€rför kĂ€ndes det inte lika akut att göra det igen, Ă€ven om det inte Ă€r saker som jag har slutat att tycka.
Tankar som studsar
Ăven den hĂ€r gĂ„ngen regisseras pjĂ€sen av Ada Berger. Manuset har de skapat tillsammans och Berger stĂ„r för den dramatiska bearbetningen.
ââPrecis som förra gĂ„ngen hanterar vi Livs texter pĂ„ ett fritt sĂ€tt. Vi rör oss i bĂ„de tid och rum och vi rör oss mellan olika karaktĂ€rer. Det Ă€r tankar som fĂ„r oss att studsa frĂ„n den ena scenen till den andra i ett associativt bygge, sĂ€ger Ada Berger.
Hon tycker att förestÀllningen har en mer existentiell udd Àn tidigare.
ââMĂ„nga av vĂ„ra scener handlar om hur man försöker ta kontroll över kĂ€rleken och döden och spjĂ€lka bort det som Ă€r lidande och sorg. Jag vill inte sĂ€ga att det Ă€r mindre politiskt, men den feministiska lĂ€sningen Ă€r mer inkorporerad och mindre uttalad, sĂ€ger hon.
"Fantastiskt fin grupp"
SkÄdespelarna har ocksÄ blivit dubbelt sÄ mÄnga. Ensemblen frÄn "Liv Strömquist tÀnker pÄ dig" har förstÀrkts med fyra nykomlingar, bland andra William Spetz och Lotta Tejle.
ââDet handlar bland annat om valmöjligheter, en större vĂ€rld och större förvirring. SĂ„ att det var intuitivt rĂ€tt att göra det till en större grupp. Och det Ă€r en fantastiskt fin grupp. Det Ă€r roligt att jobba med lite bredare Ă„ldersspann, vilket rimmar med tematiken om döden, Ă„ldrandet och förgĂ€ngligheten, sĂ€ger Ada Berger.