Det riktigt sprakar om Maja Runeberg som Dunja. Hon spelar under högspänning och det slår blixtar om hennes repliker. Och där hennes blixtar slår ned finns Nadia Hussein som Sonja, den jordsäkrade som ser till så att pjäsen liksom inte brinner upp redan i inledningen.
Det här är en rolig pjäs, en av senare års roligaste på Norrbottensteatern, och då ska ni veta att också denna, liksom barnpjäsen Dumstrut, bygger på Fjodor Dostojevskijs roman Brott och straff, knappast någon direkt rolig roman.
Men här får vi skratta mera än vid något revyförsök och det är när Maja Runeberg som fräser fram sina åsikter i rollen som upprorisk tonåring. Hon sjunger elakt som Tomas Ledin om sommarens som är kort, hon härmar Gyllene tider och hon hatar sommarlovet och den eviga längtans årscirkel.
Så finns där också Dunjas pappa läraren, spelad av Mats Pontén, som har en relation med en av sina elever. Det fyller Dunja med förakt och Pontén ger sin roll trovärdighet i sin ynkliga gubbsjuka.
Sedan har vi så den mera jordnära Sonja vars mamma Katarina är en fattig servitris och så Mikael, spelad av Filip Tallhamn, som har en så rik far att han kan bygga ett tivoli och förverkliga sin sommardröm.
Det är detta tivoli som blir pantlånerskan. Den fattiga Sonja förfalskar åkkortet till tivolit, ertappas, blir portad och så väntar brottet och yxan kommer fram.
Och efter brottet kommer hämnden, skuldfrågan, straffet, ångern och förlåtelsen. Dunja har hållit i yxan och hon förstår inte det där med att erkänna och be om förlåtelse. Hade det räckt för Hitler att be om förelåtelse? Det är betydligt längre till hennes erkännande och förlåtelse än till Sonjas, som också får sin kärlek Mikael och hjälper till att bygga upp tivolit.
Det här är en tät pjäs och med sångnummer som ger andhämtningspauser. Också dessa kan locka till skratt, som när Mats Pontén i sin gubbsjuka lärarroll sjunger You make med feel so young. Det är bara en sak som får en att känna sig nöjd efter detta teaterbesök, sedan finns det så många andra. Regissören Hedvig Claessons gästspel och Dennis Magnussons dramatik ger mersmak.