Elias Wahldén har tidigare haft sommarjobb i Lule Stassteaters föreställning "Alice på Gülzauudden" och på Romateatern på Gotland. Men i sommar vet han inte vad han ska göra. Än. "Sist fick jag besked veckan innan", berättar han.
Vanja Kittelmann Flensner, 28 år, från Vänersborg och Elias Wahldén, 22 år, från Uppsala, och deras klasskamrater håller på att finslipa detaljerna i föreställningen "Ambulans" som spelas i Teaterhögskolans egen teatersalong. Det är en allvarlig historia om en pojke vars pappa mördar pojkens mamma.
Samtidigt förbereder de sig mentalt för att lämna skolan och börja jobba.
Elias Wahldén har drömt om att bli skådespelare ända sedan han var liten.
– Jag brukade gå på sommarteater på Gotland där familjen hade stuga och för mig var teatern en magisk upplevelse, berättar han.
Vanja Kittelmann Flensner drömde om att jobba på Astrid Lindgrens värld och tvingade sina kompisar att leka Madicken.
– I skolan gillade jag att hålla presentationer, jag läste retorik och skrev monologer. Jag har alltid gillat att berätta för andra och beröra.
Söktrycket på teaterhögskolorna är stort och det gäller även Luleå, där det bara tas in åtta studenter på hösten och endast två av tre år. Många har först gått en teaterlinje på folkhögskola som förberedelse. Men efter fyra antagningsprov hade de klarat sig igenom nålsögat.
Vanja Kittelmann Flensner har redan fått jobb som skådespelare.
Hur tycker ni utbildningen har varit?
– Helt ärligt, lite både och. Vi har flera lärare som inte bor här utan som flyger fram och tillbaka till Stockholm och det är inte optimalt, att läraren inte är på plats när man behöver hjälp med något, säger Elias Wahldén.
– Men innehållsmässigt är nog alla utbildningar i Sverige ganska lika och de som har gått i Luleå har gott rykte och är kända för att jobba hårt. Det jag gillar med Luleå är att vi är i samma hus som Norrbottensteatern. Vi kan gå in på deras repetitioner, har workshops ihop, man kan sitta och ta en kaffe med teaterchefen och skådespelarna kommer in som gästlärare, säger Vanja Kittelmann Flensner.
Under en termin gjorde hela klassen praktik på Norrbottensteatern och fick då medverka i uppsättningen "Orlando".
En annan positiv sak är känslan av att få vara i fred.
– Man känner sig inte betraktad hela tiden utan kan koncentrera sig på att jobba, för det finns inte så mycket som stör och det finns inga castings att springa på som i en storstad, säger hon.
Även om många sökande kanske inte sätter Luleå som sitt förstahandsval eftersom det ligger så långt norrut, tror Elias Wahldén och Vanja Kittelmann Flensner att skolan har gott rykte i branschen. "De som har gått här är kända för att jobba hårt och vara bra på att samarbete", säger Vanja Kittelmann Flensner.
Hur tycker ni det är att bo i Luleå?
– Jag tycker det är en väldigt fin stad, mitt-emellan-stor och med ett levande kulturliv som jag aldrig sett tidigare, säger Elias Wahldén.
Vanja Kittelmann Flensner håller med.
– Kulturen känns så viktig här, folk är engagerade i den och jag gillar Luleå för det, men också för naturen som jag älskar. Vi kan gå ut och åka skridskor på lunchrasten och det är härligt med vintern.
På helgerna går de gärna ut på nattklubb.
Framtiden känns både spännande och läskig. Konkurrensen om jobb är hård.
– Det finns också en ångest över vilka jobb som kommer att finnas i framtiden när AI redan kan läsa in ljudböcker på Storytel. Men jag ser fram emot att jobba så mycket som möjligt och prova så brett som möjligt, säger Elias Wahldén.
Vanja Kittelmann Flensner vet åtminstone vad hon ska göra den närmsta framtiden. Redan nästa vecka börjar hon i musikalen "Spelman på taket" som Västerbottensteatern sätter upp.
– Jag ska jobba där dagtid och sedan spela vår slutproduktion här på kvällar och köra emellan.
De tror inte att skådespelaryrket särskilt glamouröst.
– Nej. Kanske en procent är det glamouröst, säger Elias Wahldén
– Men resten är hårt arbete, fyller Vanja Kittelmann Flensner i.
Elias Wahldén och Vanja Kittelmann Flensner går sista terminen på Teaterhögskolan i Luleå. De har haft en bra tid i Luleå och nu väntar en oviss framtid.