Den beskrivs i programmet som en stå-upp-komedi och visst finns det en del komiska inslag, men till huvuddelen är det snarare en stå-upp-tragedi.
Det handlar om Alexander Salzberger själv, hans förflugne biologiske, marockanske far och hans judiske styvfar. Missbruk i familjen och styvfarsans drickande går inte ihop med fotbollsskjutsande.
Så det är liksom utstakat för den unge mannen. Det börjar med Rohypnol med folköl, senare avancemang till extacy och kokain och så finalen på heroin. Och under detta rus en allvarlig misshandel med oklar utgång, därav titeln "Kicktorsken".
Och denna missbruksväg kantas av muslimsk revolt mot den judiske styvfadern, teatergymnasium, statistroller och teaterhögskolan, återförening med biologisk far och okända bröder.
Och för att inte allt ska låta så missbrukseländigt lättar Alexander Salzberger upp historien med lite imitationer och kryddar med sex. Det är kul när han imiterar muslimer och det är kul när han imiterar judar och kristna.
Om ni inte visste vad "runka balle" innebär som uttryck för en muslim så är ni väl som fotbollsspelarna i Brommapojkarna, som skrattar när de egentligen borde ta åt sig ett okväde.
Salzberger ger också en orientering om vad "grupprunka" med "spermatävling" innebär. Det är inte lika roligt när han också imiterar dessa övningar och inte ger utrymme för publikens fantasi.
Alexander Salzberger är skicklig i sitt sceniska framförande, använder hela sig i gestaltningen av sitt eget liv, men det blir aningen för långt, och då menar jag inte livet, och stundtals aningen för låg nivå, och då menar jag bältesnivån.
Och egentligen är väl en sådan uppväxt inte så mycket att skratta åt även om slutet är lyckligt.