Pia-Karin Helsing kommer in på scenen med en gammal svart resväska, ni vet en sådan som är förstärkt med metallbeslagna trälister. Den känns lite för åldersstigen för henne, men vi förstår snart varför. Hon tar oss med på en resa som börjar långt innan hon själv såg dagens ljus, men från en tid som kom att forma också henne. Det finns därinne i resväskan.
Det är en musikalisk pjäs som handlar om hennes eget uppbrott från sekten Jehovas vittnen, som hon föddes in i, och hur hon förskjutits av familj och släkt. Pia-Karin Helsing förklarar att det är livets resa det handlar om, hur den ibland gör uppehåll på någon station, men att det gäller att stiga på ett nytt tåg och ta sig vidare. För det krävs mod.
Det är modigt att lämna ut sig själv på scen som Pia-Karin Helsing gör, men hon lyckas utan att det blir en privat uppgörelse. Det är inte ett drama, snarare ett vittnesmål som bjuder in oss till en värld många av oss inte känner.
För Pia-Karin Helsings del börjar det med farfar i Finland, han som skadats av Finlands krig och närde ett hat till allt vad krigsmakt hette och även till den kyrka som välsignade kriget. Det är han som Jehovas vittnen knackar på hos och lyckas fånga in.
Och på mödernet finns redan anslutningen till sekten, så för Pia-Karin Helsing är tillhörigheten given, redan som barn. Hon blir den tredje generationen vittnen.
För tio år sedan lämnade hon församlingen, flydde från en sekt som berövat henne friheten. Straffet är det vanliga, hårda. Familjen, släkt och vänner avbryter kontakten med henne. Hon beskriver det som levande död. På färjeterminalen i Vasa möter en dag en släkting, en farbror. Han ser henne i ögonen, men går förbi utan att hälsa.
För Pia-Karin Helsing blir musiken räddningen. Hon är operasångerska och cellist och använder allt från Cole Porter till Puccini. Det blir en musikaliskt spännande föreställning där hon också visar det inte alldeles enkla, att spela sig själv.
Den musikaliska avslutningen blir Weiss/Thieles What a wonderful world. Då förstår vi att hon klarade sin kris även om vi inte riktigt fick klarhet i hur det gick till.