I pjäsens inledning delas en speciell tjejkarta ut till publiken. Det gäller att välja rätt väg för varje flicka som är på väg att bli tjej, lämna barnaåren för tonåren. Sedan väntar en pjäs om "girls world" och inget annat, möjligen för undantaget med killen som klämmer tjejen på brösten och klappar henne på rumpan. Det blir en uppvisning i spelet om spelreglerna för tjejen i denna snårskog som väntar i sjunde klass.
Kanske är det som det alltid varit, i alla tider, men nu finns också internet med facebook, instagram och allt det där andra. Ett ständigt mätande och då är det inte lätt att våga och orka vara sig själv, men pjäsens budskap är just att våga.
Vid denna urpremiär hade den från Norrbottensteatern inlånade röda mattan rullats ut för mellanstadieelever från Måttsund. De blev de första att ta plats i Teater Scratch nya hemmasalong. Lokalen vid vältrafikerade Sandviksgatan är inte den ideala och kanske var det bakgrundens trafikbrus som bidrog till att pjäsen inte föreföll gripa eleverna.
Skådespelarna Amanda Dahlberg och Maria Åberg gör en intensiv insats och regissören Dan Swärdh hade kanske behövt dra till sig tömmarna när det bär iväg lite för snabbt på scenen. Det blir liksom ingen tid för eftertanke och ett flertal rollbyten gör att det inte finns någon att fatta sympati för. Då når inga känslor ut i salongen. Det är svagheten i Liv Elf Karléns manus och det kan inte Teater Scratch göra något åt.