"Kaffet" tar avstamp i en tågresa mellan Stockholm och Umeå, där författarna Sara Lidman, Torgny Lindgren och PO Enqvist klev ombord och vars språk fick honom att tänka till.
Att intervjua Olof Wretling är att få en privat humorföreställning, i nästan varje utläggning använder komikern dialekter och imitationer för att förstärka och förklara. Att ge samtalet rättvisa i text går inte, men på fredag ställer sig Wretling på scenen i Kulturens hus för att ge publiken en egen resa i språk.
Föreställingen "Kaffet" utgår från en resa 47-åringen gjorde med nattåget från Stockholm till Umeå. Då författarna Sara Lidman, Torgny Lindgren och PO Enqvist blev hans resekamrater. Resultatet är en resa genom livet och röstens resa genom livet.
– För mig är dialekten det som ligger allra närmast mig, ljuden och hur vi låter när vi pratar. Hur låter vi när vi bråkar? Varje gång jag bråkar låter jag som Sverker Olofsson, jag blir ivrig och får "Sverker-svadan" direkt jag blir arg. Det är häftigt hur man förändras i sitt tal.
Förändras språket när du kommer till Luleå?
– Det kanske smyger sig in en norrbottnisk touch på det där. Det är så roligt att det finns så mycket ord som man ska vara rädd om, man ska stå för sin dialekt och vara rädd om sitt ursprung, säger Wretling.
Olof Wretling kommer till på fredag.
Intresset för språk skiner igenom och intervjupersonen kan inte låta bli att ställa egna frågor. Finns det smeknamn på Luleå? Vilka dialektala ord finns bara i Luleå?
I föreställningen berättar Olof Wretling om hur kompisarna i Umeå försökte tvätta bort dialekten under uppväxten, "till slut lät alla som Erik Haag på ZTV".
– Men min upplevelse av Norrbotten är nästan tvärtom, jag kan tycka att Luleå och Piteå har varit mer noga med att behålla dialekterna, säger Wretling och fortsätter.
– Om man åker in till Arvidsjaur och Arjeplog blir det som att den där sjungande norrländskan försvinner. Jag tycker det är märkligt att inlandet påminner mer om rikssvenska än kuststäderna. Skellefteå, Piteå och Luleå låter väldigt olika varandra.
Med humorgruppen Klungan har Olof Wretling bland annat gjort "Mammas nya kille" där även Luleåsonen Sven Björklund (till höger) ingår.
Sedan drar gestaltningarna igång.
– Schälläftä är mycket mer nasalt och i Pite börjar man bre på och sjunka ihop. I Lule börjar man sakta in, säger Wretling.
– När jag ska angripa Lulemålet blir det som att jag saktar in lite grann, det blir lite tyngre. Orden blir tyngre när man pratar (imiterar dialekten).
Är det någon av dina norrbottniska karaktärer du tycker extra mycket om?
– När jag och Sven gör Patrik och Steffe känner jag att det är väldigt häftigt att få åka in i Pitemålet, det "scvajniga" och "skrävliga". Varje dialekt har sin skröna, där Sven helt fantastiskt har hittat Patrik. Varje dialekt har sin berättarröst.