Är Svenne rasist? Nej, svarar högstadieeleverna från Kråkbergsskolan i Sunderbyn när Hakim Jakobsson frågar dem efter föreställningen. Och de har följt hur denne Svenne från landsorten knivstuckits av ett gäng invandrare och därefter fångats upp av och blivit partisekreterare i ett parti med namnet Ett rättvist Sverige.
Det är väl just det som är styrkan i Per Nilssons bok och pjäsen som bygger på boken. Svenne förklarar hela tiden att han inte är rasist, men där finns krafterna som ser honom som en rekryt och han är för omedveten för att inse vart det bär iväg.
Det som inträffar är att han efter knivöverfallet söks upp av den vuxne Dackeman, som har en mörkhyad hustru och gott ställt. Han anställer Svenne och leder honom in i det parti som bildas och som påminner om Sverigedemokraterna i argumentationen mot invandring och kostnaderna för invandringen.
Sedan vrids allt ännu en bit längre åt höger. Nynazister kommer in, kallar sig Svennes vänner, tar över och anger riktningen. Det är som när stenen vänds och gråsuggorna kommer fram. Det blir förföljelser, blod och död innan polis och militär ingriper.
Då är partisekreteraren Svenne en av dem som jagas och han håller sig undan, säger:
"Jag gjorde ju bara som jag blivit tillsagd."
Och han bedyrar att han inte är och aldrig har varit en rasist eller nazist. Så budskapet är klart, se upp med högerkantens politiska missnöje, under en demokratisk fernissa kan en totalitär, rasistisk utveckling gro och spricka ut.
Teater för barn och ungdomar kan ibland bli alltför förenklad och övertydlig, framställd i ropande, förenklad form. Det kan helt enkelt låta så förskräckligt som sommarlovsteater i radion och som får lyssnaren att längta efter hösten.
Den förenklingen är Svenne befriad från. Manusförfattare och regissör har hållit igen och överlämnat till publiken att tolka det som berättas på scen. Inför premiären förklarade regissören Catherine Parment att det gäller att inom tre sekunder fånga den unga publiken. Det klarar Parment och Jakobsson, de håller den unga tonårspubliken fången i alla 60 minuterna, även de som behöll kepsar, luvor och huvor på.
Men att denna pjäs och Nilssons bok skulle ha bäring på det som hänt i Norge i sommar är att ta i. Breiviks dåd är en mycket enklare historia.